Avsnitt 1: Rörmokaren
Nicklas Lagerfält bor tillsammans med hans bror Jimmy i ett fint hus någon stans i Sverige, men en dag får de stopp i deras rör och blir tvungna att ringa efter en rörmokare. Rörmokaren är ingen annan än den misslyckade och idiotiska klantskallen Joakim Ekborg som vänder upp och ner på hela Nicklas liv. Nicklas liv förvandlas till en mardröm när Joakim bestämmer sig för att flytta in i huset tillsammans med hans bästa kompis Max Lindberg som har blivigt utslängd från sin tjej och har ingen annan stans att ta vägen. Nicklas har lovat att dem kan få bo där hos honom tills de hittar en egen lägenhet där dem kan bo. Från och med den dagen har Max fått allvarlig tjejskräck och så fort han ser en tjej kan han få en av sina extremt äckliga spyattacker.

Avsnitt 2: Ring polis
Nicklas får ett mycket tråkigt besked. Hans bror Jimmy har blivigt mördad och kriminalpolisen Jack Finch tar del av fallet.

Avsnitt 3: Max i bandage

  Det tyckte Nicklas inte lät som en bra ide, för Nicklas vet hur dyr en
  rörmokare kan vara.
  Nicklas bestämde sig för att fixa det själv även om det skulle ta resten
  av livet. 
  Nicklas ger sig inte i första taget. Han kan vara riktigt envis om det skulle 
  behövas. 
  Nicklas tog verktygen i näven. Så gick han in i badrummet för att sätta 

  igång med att laga deras avlopp.
  Han tyckte att det är lite onödigt att kasta
  ut än massa pengar på sånt, när han kunde lika gärna göra det själv.
  Nicklas kan vara riktigt snål när det gäller sånt.
  Jimmy står utanför badrummet och väntar och hoppas på att inte Nicklas
  förstör hela badrummet. Det skulle vara väldigt synd tycker Jimmy och
  kliar sig på pannan.
  När Jimmy står där i sin gröna T-tjöt och funderar så kommer han tänka
  på något som han inte har tänkt på tidigare. 
- Nicklas! Ropar Jimmy med en glad och ivrig röst. 
  Nicklas springer ut från badrummet med en kofot i näven.  
  Hela Nicklas ansikte var fullt med sot. Han såg ut som en neger.
- Ja, vad är det?! Fräser Nicklas argt.  
  Jimmy berättar om en gammal bekant som han känner som är en
  riktig rörmokare. Han skulle dem ju faktiskt kunna ringa.  
- Han är billig också förklarar Jimmy med en positiv röst.
  Nicklas är lite tveksam. Han vill egentligen inte att en främling ska
  komma in i deras vackra badrum och rota i deras avlopp. 
- Aldrig i livet! Fräser Nicklas när han går in till badrummet igen. 
  Jimmy gäspade lite lätt och skakade på huvudet.
  Men efter 12 gånger som Nicklas har misslyckats med att fixa 
  avloppet så ger han med sig. 
- Okej, ring din bekant då säger Nicklas med en trött röst.
  Jimmy springer med raska steg rakt fram till telefonen och 
  ringer till sin bekant som är en riktig rörmokare. 
  
Kapitel 2: Rörmokaren
  Nicklas rusade in genom ytterdörren med en söndersliten
  plastkasse. Han hade ett bananskal i håret och blåmarken 
  överallt på hela kroppen. 
- Jag ska aldrig gå ut mer i hela mitt liv! Vräkte Nicklas ur 
  sig när han rusade in i köket.
- Vad har hänt? Frågade Jimmy fundersamt. 
  Nicklas var så förtvivlad och förbannad så han kunde knappt
  få ur sig ett ända litet ord.
- Sätt dig nu ner här på en stol och berätta allt från början sa Jimmy till
  Nicklas samtidigt som Jimmy klappade Nicklas på ryggen lite lätt. 
- Vad är det som har hänt? Frågade Jimmy ängsligt när han började  
  massera Nicklas axlar.  
  Nicklas visste inte hur han skulle berätta det men han sa i alla fall
  att när han kom ut från affären så kom en fartdåre som körde rakt 
  mot Nicklas, så att Nicklas fick slänga matkassarna och springa 
  för livet. 
- Jag var en cm från döden, sa Nicklas med en mörk och grov röst.
- Oj, vad du har varit med om, sa Jimmy.
  Men när dem satt där i köket och pratade om den förskräckliga 
  händelsen så kom rörmokaren inspringandes i köket. 
- Det var visst värre än vad jag trodde, sa han förtvivlat och
  pekade mot badrummet. Nicklas spände upp ögonen så att dem 
  blev lika stora som bowlingklot. Sedan skrek han argt
- Det är ju han...! FARTDÅREN! 
  Nicklas höll på att explodera av ilska. 
  Rörmokaren såg lite bekymrad ut när han skakade som en
  vibrerande eltandborste. Då sträckte Jimmy på sig och sa
- Det är Joakim Ekborg, rörmokaren som jag berättade om. 
  Då blev Nicklas ännu mer argare. Nicklas hoppade upp från 
  stolen och han fräste åt Joakim. Nicklas vände sig om och 
  gick ut från köket med långa steg. Jimmy tittade på Joakim 
  med en arg blick. Sedan sprang han efter Nicklas och ropade
- Vänta! 
  Nicklas satte på tv och satte sig i fåtöljen och höll armarna i kors. 
  När Jimmy kom in i tv-rummet så tittade inte Nicklas på honom.
  Han låssades som om han inte såg Jimmy. Jimmy ställde sig framför tv.  
  Nicklas sa inte ett knyst. Istället blundade han och lutade sig bakåt i 
  fåtöljen. La upp benen på tv-bordet och tog en lång suck.
  Jimmy gick fram till honom och böjde sig ner framför hans ansikte. 
- Nicklas... viskade han i Nicklas öra.
  Jimmy stod tyst en lång stund och stirrade på Nicklas. Tillslut så tog han 
  grepp om Nicklas huvud och han skakade huvudet som om det vore en 
  skallra. 
- Nicklas! Skrek han så högt så att han nästan tappade rösten. 
  Då blev Nicklas sur så att han smällde till Jimmy rakt i ansiktet det 
  hårdaste han kunde. 
  Jimmy släppte Nicklas huvud på direkten.  
  Jimmy kände sig ledsen och dum.
  Han var helt illröd på kinden. Lika illröd som en tomat. 
  Jimmy samlade massa saliv i munnen. Sedan spottade han rakt i Nicklas 
  ansikte.
  Sedan lutade sig Jimmy fram mot Nicklas igen. Tittade honom i ögonen 
  och sa med en bekymrad röst
- Jag går Nicklas och jag kommer aldrig mer tillbaka.
  Jimmy gick mot ytterdörren. 
- Gå du bara, jag kommer inte att sakna dig om du trodde det! Skrek  
  Nicklas till Jimmy när Jimmy gick ut genom ytterdörren.  
  Dörren smälldes igen med en stor smäll. 
  Det var inte riktigt sant dedär Nicklas sa om att han inte kommer sakna 
  sin broder.   Nicklas förstod att Jimmy skulle komma tillbaka, fast 
  han visste inte riktigt när. Inom sig kände Nicklas sig ledsen.  
 Tårarna rann sakta ner från Nicklas ögon. Nicklas torkade bort tårarna
  med handflatan samtidigt som han tog en deprimerad suck.  
  Sedan sa han tyst för sig själv 
- Kom tillbaka broder, du är allt jag har
  Nicklas kände sig förskräckt och bekymrad. Han fattar inte hur det  
  kunde bli såhär. Allt detta berodde på den där sinnessjuka rörmokaren 
  tänkte Nicklas inombords. Detta skulle aldrig ha hänt om inte han hade
  kommit hit. Nicklas visste inte vad han skulle ta vägen för någon stans. 
  Om han skulle springa efter sin bror och säga förlåt, fast han har nog
  kommit halvvägs till Indien tänkte Nicklas lite deppigt.
  Han gick med tunga steg in i köket. Han dukade fram en tallrik med
  flingor. Satte sig vid bordet och åt. 
  Plötsligt hörde han att det var någon som spolade inne på toaletten. 
- Jimmy! Sa Nicklas förvånat. Han ställde sig snabbt upp och sprang mot
  toalettdörren med snabba steg, men innan Nicklas hann fram till toaletten
  så öppnades toalettdörren med en smäll och ut kom rörmokaren Joakim 
  Ekborg.   Nicklas höll på att springa in i Joakim, så Nicklas var tvungen att
  tvärbromsa med ett ryck. När han insåg vem som var kvar i huset så
  smällde han till sig själv på pannan och gjorde en arg grimas. 
- Jag tror jag har hittat felet äntligen sa Joakim rätt upp och ner. 
- Jag behöver inte din hjälp, jag ska fixa det själv sa Nicklas och puttade 
  ut Joakim genom ytterdörren. 
- Kom aldrig mer tillbaka! Skrek Nicklas till Joakim medans han smällde
  igen dörren mitt framför ögonen på honom. 
- Fan vad bra jag är tänkte Nicklas tyst för sig själv. Nicklas kände sig 
  mycket stolt över sig själv.   
  Han gick in i köket igen och fortsatte att äta på sina flingor som han har  
  påbörjat.
 
Kapitel 3: Mystiska ljud
  Nicklas hade bäddat ner sig i sin varma och mjuka säng. Han kunde inte 
  sluta tänka på sin bror. Han saknade honom jättemycket. 
- Undra om han kommer tillbaka tänkte Nicklas när han låg där i sin säng
  och kollade upp i taket. När Nicklas låg där och grunnade för sig själv,  
  så hörde han några mystiska ljud.  
  Nicklas blev lite skraj. Han tänkte att det kanske är
  en inbrottstjuv. 
  Nicklas tog fram en hammare som låg under sängen. Han höll den hårt i
  sin högra hand. Han darrade samtidigt som han gick ut genom sitt
  sovrum. 
  Nicklas smög mot köket så tyst som möjligt.
  Nicklas kände sig som en potatis som hade krympt i tvätten. Han var
  jätterädd. Nicklas tittade in i köket. Då fick han se en människa som höll 
  på att rota i hans skafferi. Nicklas tände lampan till köket och vad tror ni
  han fick se? Där stod den hänsynslösa rörmokaren Joakim Ekborg. 
  Tror ni att Nicklas blev galen? Om ni tror det så tror ni rätt. 
- Vad i helvete! Skrek Nicklas samtidigt som han kollade på klockan 
  som satt på väggen, klockan var kvart över tre. Nicklas höll på att 
  explodera.
- Vad gör du här mitt i natten? Frågade Nicklas till Joakim som höll ett 
  smörpaket i ena handen.
- Äter svarade Joakim tystlåten. 
- Hur kom du in? Sa Nicklas förundransfullt till Joakim som stod där  
  som ett fån och bara stirrade på Nicklas.
  Joakim höll upp husnyckeln. Nicklas stirrade på Joakim med vidöppna 
  ögon. 
- Har du fått den nyckeln av min bror? Sa han förskräckt. 
  Joakim nickade lite lätt. Han visste inte om han skulle skratta eller  
  gråta. 
  Dem stod tysta en lång stund och tittade på varandra. 
  Dem stod säkert så i en timme. Tillslut sa Joakim med en hes röst
- Jag kom tillbaka för att jag glömde min portfölj här. 
  Nicklas visste inte riktigt vad han skulle tro. Han visste inte heller  
  vad han skulle säga. Han kände sig stum.  
  Nicklas stod blixtstilla i tio minuter för att fundera ut vad han skulle
  säga, men när han väl kom på något bra att säga så hörde dem en
  stor smäll som kom från altanen.
  Vad tror ni dem fick se? Jo, Joakim och Nicklas fick syn på en
  maskerad man som höll en kofot i näven.  
  Den maskerade mannen höll på att bryta upp ett fönster. 
- Vi måste ringa polisen sa Nicklas och plockade fram telefonen ur 
  sin bakficka.  Telefonen verkade inte fungera.
- Satan! Satan! Satan! Sa Nicklas flera gånger, jag måste kissa.
- Det får du absolut inte göra, för tjuven kan höra dig om du spolar,
  så det får vi lösa på ett annat sätt sa Joakim när han plockade fram   
  en mugg.
- Varsågod.
- Du menar väl inte att jag ska kissa i den här sa Nicklas när han höll 
  upp muggen framför sig. 
  Joakim nickade på huvudet.
- Under tiden så ringer jag till polisen sa han när han plockade upp sin 
  mobiltelefon ur fickan.
  Nicklas kände sig lite orolig och skraj.  
  Av alla hus som finns i den här staden så väljer inbrottstjuven just  
  hans hus att bryta sig in i. 
  Nicklas sprang ner för källartrappan och därefter in på toaletten och
  ställde muggen på toalettstolen. Drog ner byxorna och fram
  med snoppen.
  Han håller i den stenhårt så att han nästan fick ont.   
  Han kan inte sluta darra. Nicklas kunde inte få ut en
  ända droppe. Det var meningslöst.
- Kom igen för i helvete, svik mig inte nu sa Nicklas lite tröttsamt.   
  Under tiden hade inbrottstjuven klättrat in genom fönstret och Joakim 
  hade ringt polisen.
- Hoppas Nicklas skyndar sig sa Joakim med en darrande röst.  
  Joakim visste inte vad han skulle ta sig till. Han gömde sig i en  
  garderob och hoppades på att inte inbrottstjuven skulle hitta honom.  
  Detta var absolut det värsta Joakim vet. Han hatar maskerade män  
  som springer runt med en kofot i näven och tror att dem är någonting. 
  I källaren inne på toaletten står fortfarande Nicklas Lagerfält och
  försöker kissa i muggen som står på toalettstolen.
- Äntligen kommer det sa Nicklas med en lättnad röst.  
  Han höll hårdare och hårdare runt snoppen, men han darrade mer  
  och mer, så att hans kiss skvätte på väggar, tak och överallt i hela
  badrummet. Det var dessutom en tjock stråle som han kissade och
  strålen höll på i ungefär fem minuter. Han fyllde muggen på nolltiden.
  Det svämmade ut över kanten till och med. När Nicklas hade kissat klart
  kollade han sig omkring. Han såg inget annat än kiss som var överallt.
  Det luktade pyton i hela huset. Nicklas ångrade sig att han inte tog en
  större mugg istället, eller varför inte en stor hink eller nått.  
  Nicklas höll upp muggen i handen. Han tittade på den och sa för
  undransfullt.
- Vad gör jag med dehär nu då?  
  Då hörde han en stor jävla smäll och han undrade genast vad det var
  för nått.  
  Nicklas for ut från toaletten snabbare än blixten och då fick han syn på
  tjuven som låg där nedanför trappan. Han var helt avsvimmad och hade
  blåmärken på hela kroppen. Nicklas förstod direkt vad som hade hänt.
  Tjuven hade trillat ned för trappan. 
  Först blev Nicklas glad. Han tyckte att det var en lättnad, men sen blev 
  han orolig. Tänk om tjuven är död. Vad skulle polisen säga och vad skulle
  hans bror Jimmy säga? Han skulle ha fått ett nytt smeknamn som
  var tjuvmördaren. Han skulle aldrig mer få bli lämnad ifred. Alla skulle
  vara efter honom som en mygga.
  Det skulle stått i tidningen överallt om att en inbrottstjuv dog i Nicklas 
  Lagerfälts hus.
  Dem skulle till och med ha sagt det på nyheterna.
  Han skulle blivigt påpekad om det varje dag.
  Kanske en gång i halvtimmen eller en gång var fjärde minut.  
  Det hade Nicklas inte klarat av.
  Iså fall skulle Nicklas ha fått flytta utomlans. Så långt bort som han bara
  kunde komma, fast det skulle han inte ha råd med. 
  Nicklas kände direkt hur hans liv började spricka.
  Då kom Joakim nerspringandes från källartrappan. Joakim förklarade att
  han fällde inbrottstjuven så att det var därför tjuven trillade ner för
  hela trappan. 
  Joakim tänkte för sig själv att han hade gjort en bra gärning. Han tänkte
  också att han hade blivigt någon såts hjälte. Tänk om det skulle stå i
  tidningarna om att Joakim Ekborg är allas hjälte, han har precis räddat
  världen från den elaka inbrottstjuven som bröt sig in i Nicklas hus. 
  Joakim tänkte också att han skulle få medalj och bli berömd. Han har
  stora drömmar kring framtiden, men det vet man ju att det inte kommer
  att hända. Joakim är ingen hjälte. Han kommer aldrig bli det heller.
  Han är bara ett stort problem, världens största katastrof som inte vet  
  hur man ska bära sig åt här i livet.
  Både Joakim och Nicklas var nyfikna på vem den läskiga inbrottstjuven 
  var.  
  Joakim böjde sig ner för att dra av honom masken och då fick han med  
  förvånad se att det var hans bästa kompis Max Lindberg som var den  
  otäcka rånaren.
 - Nu minns jag! Jag sa ju att han skulle komma hit och att han skulle ha på
  sig en rånarluva för det är kallt ute och han är nämligen förskylld sa
  Joakim med en lättnad röst, vad dum man kan vara ibland.
  Nicklas tog tag om Joakims nacke och han skakade om Joakim som om 
  Joakim vore ett yoghurtpaket som skulle bli skakad bara för att det inte
  skulle bli klumpar i yoghurten. Nicklas höll fortfarande muggen i handen
  med hans kiss och när han skakade Joakim så skvätte det ut kiss från
  muggen rakt på Max som låg på golvet helt avsvimmad. 
  Nicklas kiss gjorde susen för det gjorde så att Max nyktrade till.
  Då sa Joakim med en glad röst
- Visst är det bra att kissa i en mugg ibland. 
  Fast då skakade Nicklas om Joakim ännu mer.
  Plötsligt ringde det på dörren. Då släppte Nicklas greppet om Joakims
  nacke. Joakim blev helt illröd runt hela halsen.  
- Vem är det som kommer så här sent mitt i natten sa Nicklas, är det ännu
  en av dina korkade kompisar eller?
  Joakim skakade på huvudet, fast han kunde ju inte veta helt säkert. 
  Joakim sprang upp för källartrappan, genom köket och in till hallen och
  han skyndade sig med att få upp dörren.  
  Nicklas hoppades på att det skulle vara Jimmy, men det var verken Jimmy 

  eller en kompis till Joakim. Det var poliskommissarien Jack Finch. 
  Polisen hade ett viktigt meddelande som han skulle meddela Nicklas.

Kapitel 4: Meddelandet
  Mitt i dörröppningen stod poliskommissarien Jack Finch. 
  Joakim trodde först att polisen kom bara för att Joakim hade ringt snuten 
  bara för att dem hade fått besök av en inbrottstjuv som visade sig 
  sen att inbrottstjuven inte var en inbrottstjuv utan Joakims bästa kompis 
  Max Lindberg som Joakim hade glömt att han hade sagt till Max att Max
  skulle komma. 
  Joakim kan vara rätt glömsk av sig. Det kanske ni har märkt.  
  Det är så att Max har blivigt utslängd från sin tjej och har ingen annan
  stans att ta vägen så nu tycker Joakim att han och Max kan bo där tills
  dem hittar en egen lägenhet, fast Joakim har fortfarande inte vågat
  berätta det för Nicklas.  
  Joakim vet ändå vad Nicklas kommer att säga. Nicklas kommer inte tillåta
  att Joakim och Max bor där. Ingen vet ju hur länge det kommer att ta
  innan dem har hittat en egen lägenhet.
  Det kanske kommer att ta två dager eller i värsta fall kan det ta flera år.
  Dem vill ju hälst trivas där också, men något som Joakim bär på som han
  inte har berättat för någon och det är att hans hus har brunnit upp
  till grunden. Annars så kunde dem ju faktiskt bo där, fast
  Joakims hus var nog lite litet, så luktade det ju mögel också. 
  Man kunde knappt andas där inne. 
  Joakim vet ens inte hur det kom sig att hans kära hus har kunnat brinna 
  ner. 
  Det finns bara aska kvar, så verken Joakim eller Max har ingen annan
  stans att ta vägen.
  Fast såklart, dem hade ju faktiskt kunnat bo på ett hotell,
  men det kan vara lite svårt när dem inte har några pengar. 
  Joakim tycker att detta är den bästa lösningen, att få bo hos Nicklas 
  tills vidare, fast problemet är nog att Nicklas aldrig kommer gå med 
  på det. Dem känner ju ens inte varandra.
  Det kan vara lite svårt att låta två främlingar som man aldrig tidigare
  har sätt att dem får bo i huset. 
  Poliskommissarien hade gått in i köket och satt sig vid bordet. 
  Joakim hällde upp en kopp kaffe till kommissarien. 
- Allt är ett missförstånd utbrast Joakim, det var inte någon tjuv.
  Men polisen fattade inte ett dugg om vad Joakim pratade om. 
  Han hade andra ärenden han skulle uträtta där.
- Jag söker Nicklas Lagerfält, bor han här? Frågade kommissarien. 
  Joakim blev helt stel i hela kroppen. Han tänkte att vad vill polisen
  egentligen Nicklas. Tänk om Nicklas kommer bli arresterad. 
  Joakim vet ju egentligen ingenting om denhär killen Nicklas. 
  Nicklas kanske är en knarklangare eller en sinnessjuk mördare 
  eller något annat otrevligt. 
- Vad vill du Nicklas? Frågade Joakim vänligt.
  Polisen sträckte på axlarna när han sa med en mörk och grov röst
- Jag har ett mycket viktigt besked till honom. 
- Då är han ingen knarklangare alltså? Utbrast Joakim.  
  Polisen förstod fortfarande inte vad Joakim pratade om. Polisen tycker 
  Joakim verkar lite skum.
  Men rätt som det var så kom Nicklas upp från källartrappan och han 
  hade tagit på sig en grön sköldpaddsdräkt.
- Ska du på maskerad? Frågade polisen nyfiket. 
- Hoppsan, jag klädde på mig i mörkret så jag såg inte vad jag fick tag på
  sa Nicklas glatt. 
- Jag kommer med rätt tråkigt besked sa kommissarien. 
- Hemskt vad du lät allvarlig då sa Nicklas med en orolig röst.
  Nicklas trodde genast att han visste vad det var för nyheter. Han
  trodde att det hade hänt något med hans bror. Nicklas kallsvettades.
  Det bara rann svett ner från hans ansikte. 
  Tyvärr så hade Nicklas rätt, det hade hänt något fruktansvärt med hans 
  bror Jimmy.
  Kommissarien gick fram till Nicklas och klappade honom försiktigt på
  ryggen.
  Då kände Nicklas sig ännu mer orolig. Polisen tittade Nicklas i 
  ögonen medans han sa det otäcka meddelandet som han skulle 
  meddela. 
- Nicklas Lagerfält, jag måste nog tyvärr meddela att din bror Jimmy 
  Lagerfält är död.
  Nicklas blev helt stel som en staty. 
- Han blev mördad sa kommissarien när han kramade om Nicklas.
  Joakim tyckte det var bäst att låta polisen och Nicklas vara ensamma ett 
  Tag.
  Joakim gick in i tv-rummet där han slängde sig i fåtöljen och slog på tv.
  Det var verkligen inte läge att berätta för Nicklas om vad Joakim hade att 
  berätta. 
  Om huset som hade brunnit upp och Max som har blivigt utkastad från
  sin tjej. 
  och att både Joakim och Max måste stanna hos Nicklas i några veckor. 
  Detta var ju inte det som Joakim hade tänkt sig. Han kände sig
  bekymrad och försvarslös.
- Stackars Nicklas sa han tyst för sig själv, det är nog jobbigt och tungt att
  förlora en bror på dehär sättet.
  Nicklas och poliskommissarien satte sig ner vid bordet. 
- Ska jag ringa någon? Sa kommissarien Jack Finch samtidigt som han 
  torkade bort en tår från Nicklas ansikte. 
- Nej, det behövs inte, jag vill bara vara ensam sa Nicklas och la ner
  huvudet på bordskanten.
- Vill du ha något att dricka? Frågade Jack vänligt. 
  Nicklas skakade på huvudet samtidigt som han hade huvudet på
  köksbordet. 
- Då tar jag något att dricka istället för jag känner mig lite törstig sa Jack
  när han fick syn på muggen med Nicklas kiss som stod mitt på köksbordet
  på en randig duk.
  Poliskommissarien Jack Finch trodde naturligtvis att det var vanlig
  äppelsaft, så han började dricka från Nicklas mugg utan den blekaste
  aning om vad han egentligen drack. Nicklas stirrade på polisen  
  samtidigt som han drack Nicklas urinprov.   
  Nicklas började skratta. Jack kunde inte förstå någonting. 
  Vad är det för fel med någon som dricker en helt vanlig äppelsaft.
- Denna äppelsaften var god, fast den smakar lite konstigt sa polisen  
  när han gjorde en lustig min. 
  Nicklas kunde inte sluta skratta. Han hade helt och hållet glömt bort
  sin mördade bror. 
- Är det så roligt att förlora en bror sa polisen lite irriterat. 
- Det var mitt urinprov du drack sa Nicklas med ett gulligt leende. 
  Just den stunden insåg kommissarien vad han har gjort. Han har
  druckit Nicklas kiss och han tyckte att det var gått.   
  Poliskommissarien Jack Finch kände hur det snurrade till inom sig  
  och han såg ett mörker som passerade sakta förbi.
  Jack Finch var lite förbannad på Nicklas. 
  Kommissarien tänkte att vem är så dum och kissar i en mugg och
  sedan ställer muggen mitt på köksbordet och inte säger ett dugg om
  när man börjar dricka ur det. Det är ju helt sinnessjukt galet tänkte han
  medans han knäppte sin kappa. 
- Vart ska du? Frågade Nicklas, ska du gå och dricka mer kiss.
  Nicklas fortsatte skratta så han nästan fick ont i halsen. 
- Jag ska söka upp en mördare sa kommissarien arg. 
  Nicklas blev helt tyst. 
- Adjö sa kommissarien när han gick ut genom ytterdörren. 
  Nicklas hörde bara en stor smäll när ytterdörren slogs igen.  
  Joakim gick in i köket och han undrade nyfiket vad det var som var så
  roligt.  
  Då började Nicklas skratta igen. Nicklas skrattade säkert i en halvtimme. 
  Han bara skrattade, skrattade och skrattade. Han skrattade så mycket 
  så att Joakim fick ont i huvudet.
- Sluta skratta! Skrek Joakim argt.  
  Fast Nicklas slutade inte. Han började skratta ännu mer. 
  Joakim tryckte in öronproppar i öronen. 
  Då kom Joakims bästa kompis Max Lindberg upp från källaren.
  Han hade ont i hela kroppen som han fick när han trillade ner för trappan.
- Ajajaj sa Max när han höll handen på sitt huvud. Max trillade rakt ner  
  på golvet i en duns. 
                
Kapitel 5: Polisfallet 
  Hemma hos Nicklas Lagerfält var det sorgligt. Han hade precis fått veta 
  att hans enda bror Jimmy Lagerfält har blivigt mördad. 
  Nicklas hade inte sovit en blund på hela natten. Han var både trött och 
  ledsen. Han satt ensam i köket i tystnaden... eller nja, han var ju inte
  helt ensam för rörmokaren Joakim Ekborg var ju där också, men i  
  soffan i vardagsrummet låg Max och sov. Han hade fruktansvärt ont i  
  foten bara för den tragiska olyckan med trappan och allt är Joakims  
  fel bara för han var så klantig och fällde honom.  
  Poliskommissarien hade lämnat huset för en timmesedan.  
  Han hade fått nog av Nicklas bara för Nicklas fick skrattanfallet.  
  Det fanns ju en anledning till att Nicklas skrattade så mycket  
  som han gjorde. Det är ju inte varje dag man ser en polis som 
  dricker kiss. 
  Poliskommissarien har mycket att göra. Han ska minsann lösa
  fallet med Nicklas mördade bror.
  Poliskommissarien Jack Finch har blivigt vald som årets bästa 
  polis. Han kanske inte är den smartaste, men han är den
  duktigaste.
  Han har mycket att göra. Till en början så ska han leta efter spår
  vid mordplatsen. Det ska han börja med. Sen får han väl se vad 
  han ska göra här näst. Varje minut är dyrbar och värdefull.  
  Han har ingen tid att förlora,  
  Det är nog det viktigaste yrke man kan ha tycker Jack. Man måste 
  hela tiden vara på sin vakt. Det är farligt också. 
  Man kan bli skjuten. Varje dag är ett äventyr för varje polis.
  Man vet aldrig om man kommer att överleva fram till kvällen. 
  Men Jack tycker minsann att det är roligt också.  
  Om det är något som kommissarien Jack Finch kan så är det 
  att lösa brott. 
  Nicklas bror Jimmy blev mördad utanför banken. Då är det nog 
  bäst att vår älsklingspolis börjar med att leta spår där. 
  Poliskommissarien Jack Finch knyckte en cykel som stod
  parkerad vid ett cykelställ. Visserligen så var cykeln låst med ett
  stort hänglås fast det klippte han av med en tång. 
  Jack satte full fart mot banken för att leta efter spår.
  När polisen kom fram till banken kastade han sig av cykeln och 
  när han landade på marken gjorde han en kullebytta och sedan 
  hoppade han upp och landade på fötterna. Tog fram sin pistol  
  och sköt ett varningsskott, fast han råkade visst träffa en blind  
  gubbe med rollator. Gubben for rakt i en vattenpöl. 
  Jack ringde efter en ambulans som kom på två minuter. 
  Dem plockade upp gubben och la honom på en bår. Sedan
  in med honom i ambulansen och sedan körde ambulansen 
  fort som fan där i från rakt mot sjukhuset. 
  Kommissarien fattade inte vad han hade gjort.
  Jack Finch träffade gubben med en kula rakt i huvudet och nu
  hade Jack tappat bort sin polispistol också.
- Det är ju för jävligt, sa han samtidigt som han kliade sig i 
  näsan. 
  Detta fallet blir bara konstigare och konstigare tycker Jack. 
  Han har träffat en gubbe i huvudet med sin pistol och nu har 
  dessutom pistolen försvunnit och mördaren är fortfarande
  på fri fot. 
  Jack hade dåligt samvete. Han kollade ner på marken och 
  kände sig dum. Tänk om han inte får behålla jobbet. 
  Han kanske blir avskedad och om det slutar riktigt illa så 
  kanske han blir förtidspensionerad. 
  Polisyrket är ju det ända han kan. 
  Jack är både rädd och ledsen. Inte bara för att han sköt en
  blind gubbe med rollator. Det som oroar han mest är att han inte 
  har hittat ett ända spår. Det är därför han kanske kommer få 
  sparken från jobbet, men då fick han syn på ett spår. 
  Poliskommissarien har äntligen hittat ett spår utanför banken. 
  Det är ju där mordplatsen är trots allt.
  Världens bästa poliskommissarie Jack Finch har hittat ett fotspår.
  Det kan ha varit mördarens.
  Det är storlek 37 ser det ut som tycker Jack.
  Han tog upp en digitalkamera. Jack tog än massa bilder på 
  fotspåret. Sedan hoppade han på cykeln igen och cyklade mot  
  polisstationen, men frågan är väl åt vilket håll det ligger.  
  Det verkar som om han har kört vilse. Då ringde det i hans  
  mobiltelefon. Det gick fram fyra signaler innan han svarade med  
  ett litet mesigt hej. Det var polischefen som talade i den andra änden.
- Vad i helvete håller du hus för någon stans! Skrek polischefen i luren.
  Jack funderade lite grann på vad han skulle svara på den komplicerade 
  frågan, men han sa i alla fall
- Jag är ute och cyklar.
- Kom genast hit din odåga skällde polischefen strax innan han kastade på   
  luren.
- Chefen är du kvar? Sa Jack men när han inte fick något svar så la han
  också på.
  Jack cyklade genom hela samhället tills han hittade fram till
  polisstationen.
  Han vågade inte föreställa sig hur hans chef såg ut just nu. 
- Han är nog väldigt arg sa Jack när han kastade cykeln i ett dike.   
  Poliskommissarien Jack Finch skyndade sig in på polishuset och in på  
  chefens kontor utan att knacka och då blev polischefen arg bara för det.
- Knacka innan du kliver in här som en förvirrad antilop sa polischefen  
  med en bestämd röst.  
  Jack bad om ursäkt och sedan gick han ut igen från kontoret och
  knackade på dörren innan chefen sa kom in med en vänligt röst.  
  När Jack kom in på kontoret för andra gången så satte han sig i 
  chefens gungstol som fanns på kontoret framför chefens skrivbord. 
  Den klantiga konstapeln lutade sig bakåt så att gungstolen tippade 
  så att Jack for rakt ut genom chefens glasruta. 
- Din idiot! Fräste chefen när han smällde till sig själv i ansiktet. 
  Jack låg utanför fönstret med fullt med glassplitter i knäna och
  armarna och kinderna. Det droppade blod från hela hans kropp. 
  Kommissarien Jack Finch fick åka till sjukhuset. .  
  Sjukhus är absolut det värsta han visste, men han hade tyvärr inget  
  annat val. Det är för jävligt tyckte han.   
  Där på sjukhuset fick han ligga i en varm sjukhussäng.  
  Jack fick uppvaktning hela tiden av två snygga sjuksköterskor. 
  Detta var bättre än att arbeta tyckte Jack när han låg där i sängen
  och svalde en vindruvsklyfta. Men tro det eller ej. I det ögonblicket fick 
  Jack syn på den blinda gubben som han hade skjutigt i huvudet. 
  Gubben låg också i en säng en bit bort från den sängen där Jack låg i. 
  Gubben hade bandage runt hela huvudet och han sov.  
  Gubben drömde en mardröm om när han blev skjuten av kommissarien.
  Det syntes inte att gubben sov, för allt bandage var i vägen, 
  men det hördes. 
  Gubben snarkade så hela sjukhuset skakade.
  Jack tog av sig sin sko och slängde rakt i huvudet på den blinda 
  gubben som snarkade bara för att han skulle bli lite tystare, fast det 
  gick inte riktigt som planerat. Gubben började snarka ännu högre.
- Jag står inte ut längre! Ropade kommissarien när han tryckte in
  fingrarna i öronen. Jack krävde att få byta rum, men det fanns  
  tyvärr inget annat rum ledigt. Sjukhuset var överbelagt av massa  
  senila och blinda gubbar.    
  Kvällen hade kommit och poliskommissarien var tvungen att ligga  
  över där på sjukhuset i några nätter.
  Det ville han definitivt inte. Han hade faktiskt ett fall att utreda.
  Han måste hitta den eller dem som ligger bakom mordet på
  Nicklas bror. 
  Det knackade på sjukhusdörren och in tittade ett bekant 
  ansikte. Det var polischefen. 
- Hur mår du? Frågade han när han satte sig ner försiktigt i 
  sjukhussängen där Jack låg. 
- Jag kan inte ligga kvar här, jag har ju faktiskt ett fall att 
  avsluta sa han när han tog en djup suck.
- Jag har gett fallet till Viktor Knark sa polischefen och klappade 
  Jack på benet. Viktor var en utan Jacks kollegor.
  Visserligen var han inte lika duktig som Jack, men han är 
  definitivt lite mer lugnare och inte så klantig som vissa 
  andra kan vara. Jack och Viktor brukar inte komma så bra 
  överrens. Jack vill absolut inte dela med sig av sitt fall 
  till honom.
- Jag ska lösa dehär fallet själv och ingen annan sa Jack med en 
  tjurig röst.
- Kommer inte på fråga, du är skadad så du får stanna här i 
  några dar och jag är nästan säker på att vi har fått tag på  
  mördaren när du får komma tillbaka till oss igen.  
  Med dem tunga orden så lämnade polischefen rummet och  
  begick sig hemåt. 
- Jag tänker inte ligga här medans Viktor gör mitt jobb sa Jack 
  när han tittade mot ett öppet fönster.  
  Han vill absolut inte vara kvar här på sjukhuset en natt.  
  Han har sjukhusskräck, så han har bestämt sig för att fly.
  Jack hoppade ner från sängen och sedan gick han till det
  öppna fönstret. Han tittade ut och han höll nästan på att svimma.
- Fy fan vad högt, sa han med en darrig röst.
  Nu vet han hur fångar känner sig som försöker rymma från
  fängelset. Då hörde han en liten röst säga
- Det är inte meningen att man ska kunna fly 
  Jack vände sig mot sängen där gubben låg. Gubben hade tyvärr  
  vaknat.
- Jag är polis och jag har viktigare saker för mig än att vara här ska  
  du ha väldigt klart för dig sa Jack när han ställde sig på fönsterbrädan
  för att hoppa ut genom det vidöppna fönstret.  
  Han upptäckte snart att han var på den tionde våningen.
- Du kommer att bryta benen sa gubben och skrattade.
  Men kommissarien låssades som om han inte hörde gubben.
- Fast det gör ju ingenting för du har ju nära till sjukhuset sa gubben med
  ett våldsamt flin. Trots att inte han såg något för allt bandage som
  hängde i vägen runt hans huvud så kände gubben igen
  poliskommissariens röst och han förstod direkt att det var han som hade
  skjutigt honom i huvudet, men även om gubben inte hade haft bandaget
  så hade han ändå inte kunnat se något för han är ju blind. 
  Jack hade inget tålamod kvar. Jack hade tröttnat på allt och alla. Han
  hade fått vara med om mycket dem senaste dagarna. Han har slarvat
  bort sin polispistol. Han har fortfarande ett olöst fall på sitt bord och
  han har druckit Nicklas kiss.
  Dessutom har han snott en cykel från någon och skjutigt den blinda
  gubben i huvudet och trillat rakt genom ett fönster på polischefens
  kontor. 
- Kan inte du bara hålla flabben! Fräste Jack.  
  Fast gubben var envis och besvärlig. Gubben sa när han hade 
  skrattat klart- Tack för att du sköt mig, precis vad jag behövde.
  Gubben fortsatte att skratta. Jack höll på att smälta över. Han hoppade
  ner från fönsterbrädan. Tog tag i en sax som låg där på bänken. 
  Jack gick fram till gubben som låg där i sängen. 
  Han hade tröttnat på den försvarslösa gubben och ingen skojar med
  Jack Finch ostraffat. 
  Kommissarien kunde inte låta bli med att klippa av gubbens stortå. 
  Hela tån lossnade och sedan åt Jack Finch upp den och sa
- Mums vad smaskens.
  Men det skulle han inte ha gjort för då började gubben tjuta. Han tjöt 
  så högt så att dem ringde från Kina och klagade om att dem skulle 
  dämpa ner sig lite, men verken Jack och gubben kunde kinesiska. 
  Då kom doktor Magnusson in i rummet och han fick syn på polisen 
  med den blodiga saxen i näven. Jack såg ingen annan utväg en att 
  hoppa ut genom fönstret. Han hade helt och hållet glömt bort att han 
  var på den tionde våningen. 
  Doktor Magnusson såg att det forsade ut blod från gubbens tår. 
- Vad är din ena stortå? Frågade doktorn artigt.  
  Gubben hade inget svar på den frågan.
- Är min stortå borta sa gubben lite generat.    
  Doktorn kollade ut genom fönstret för att se vart kommissarien hade
  tagit vägen för någon stans. Då såg doktorn att kommissarien hade
  landat i en pool.- Nej! Nu blir dina kläder blöta! Skrek doktorn ut genom
  fönstret.  
  Jack klev upp från bassängen och han hade ont i magen för han  
  gjorde nämligen magplask.

- Aj som fan sa han helt förskräckt, detta var då en rutten dag.

Kapitel 6: Skoaffären
  Kriminalinspektören Jack Finch hade lyckats fly från sjukhuset och nu 
  ska han fortsätta med att försöka lösa fallet på Nicklas mördade bror. 
  Det ända spåret Jack har hittat är ett fotavtryck från eventuellt
  mördaren. 
  Det kan ju också vara från någon helt annan person, men det visar sig
  väl när fallet är avslutat.  
  Nu måste han banne med lösa dehär fallet innan han tappar greppet 
  helt och hållet. Han har ont i magen på grund av två saker. Bara för att  
  han svalde gubbens stortå och att han gjorde magplask från
  bassängen.   
  Det ända kommissarien vet om mördaren är att mördaren har storlek  
  37 på skor. Nu fick kommissarien en bra ide. Han ska gå till en skoaffär. 
  Det finns bara en skoaffär i samhället och den affären ska Jack göra ett  
  Besök hos.
  Han kom dit på ungefär tre minuter, men tyvärr så var skoaffären stängd. 
  Vad ska vår kära spaningsutredare ta sig till nu. Han får nog sticka hit 
  imorgon igen tänkte han och precis innan han skulle gå sin väg så
  öppnades dörren till skoaffären och ut kom en dam.  
  Det var hon som ägde skoaffären.
- Vad gör du här? Det är stängt, kom tillbaka imorgon igen sa hon och  
  försvann in i skoaffären igen. 
  Jack slet upp dörren och rusade in i skoaffären
- Jag heter Jack Finch och kommer från polisen sa han när han
  legitimerade sig, jag skulle behöva ställa ett par frågor.
- Kan vi inte vänta tills imorgon sa den lilla damen.    
  Jack hade inte tid att vänta. Han var så angelägen att lösa dehär
  fallet 
  så snabbt som möjligt. Detta är en av hans svåraste utredningar
  någonsin.  
  Han har ju ens inte hittat något vittne. Det brukar det finnas gått om
  i alla Utredningar.
  Det är bara denna utredningen som är extremt svår för  
  kommissarien, eller så är kommissarien Jack Finch tröttare än vanligt.
- Det går snabbt, jag utreder ett brutalt mord och nu undrar jag vilka  
  personer som har köpt storlek 37 i din affär sa han snabbt och elegant. 
- Det vet väl inte jag sa hon vänligt.
- Går inte det att titta efter i er dator? Frågade Jack.
- Jo, men vår dator blev stulen inatt svarade honom sorgsen. 
  Detta var verkligen ett mysterium tyckte Jack. Det blir bara märkligare  
  och märkligare för varje timme som går.  
  Hur ska han någonsin hitta mördaren.   
  Det blir bara svårare och svårare att utreda detta fallet.  
  Precis när Jack skulle gå där ifrån så la biträdet sin hand på Jacks axel.
- Kommer ni tillbaka igen? Frågade hon ängsligt, ni har ju redan varit här
  två gånger idag. 
  Då blev Jack lite fundersam. Det hade han inget minne utav. Han hade ju  
  faktiskt luggigt på sjukhuset hela dagen.
- Det är ju första gången jag är här sa han med ett roligt skratt.
- Jag vet, men det var en annan polis här innan idag som ställde samma  
  fråga som du, det börjar bli lite tröttsamt att svara på era upprepande
  frågor sa hon precis innan Jack lämnade skoaffären.

  Jack visste exakt vem som hade varit i skoaffären innan han kom,
  hans ena kollega Viktor Knark. Det var ju Viktor som hade fått fallet utav
  polischefen Henry. 
  Jack Finch bestämde sig för att leta reda på Viktor och det var bråttom. 
  Viktor kanske hade hittat något som Jack hade missat fast det var väl
  inte så troligt. 
  Jack sprang raka vägen till polisstationen för att tala med hans kollega.

Kapitel 7: Ögonvittnet
  Poliskommissarien Jack Finch var på väg till polishuset för att få  
  tala med Viktor Knark.  
  Viktor kanske misstänker någon särskild, eller han kanske
  vet vem som mördade Nicklas bror.
  Jack stannade utanför polishuset. Han vågade inte gå in, för han är 
  rädd att polischefen ska bli arg. Jack Finch har ju trots allt uppfört
  sig väldigt dumt på sistone.  
  Det var nog onödigt att äta upp den blinda gubbens stortå, 
  fast när den väl kommer ut den naturliga vägen, så får väl Jack  
  sticka tillbaka till sjukhuset och överlämna tån till gubben. 
  Jack är ju egentligen ingen tjuv. Han vill inte bli anmäld för att  
  har snott någon annans tår. Det skulle bli lite pinsamt om det  
  stod i tidningen om att nu har poliskommissarien Jack Finch 
  snott gubbens stortå. 
  Jack försöker komma på något som han kan göra för att få tag
  på hans kollega Viktor Knark. Han tänker och tänker och tänker
  så mycket så att han får ont i huvudet. 
- Ajajaj bölar han förskräckt.  
  Han tycker synd om sig själv. Huvudet värker jättemycket.
  Plötsligt gick huvudvecken över för nu kom någon som Jack ville 
  träffa. Mitt framför Jacks ögon står hans kollega Viktor Knark. 
- Jag trodde du låg på sjukhus sa Viktor häpet. 
- Jag har inte tid med sådant larv, dessutom måste jag hitta  
  en mördare sa Jack och log mot Viktor.
- Inbilla dig inget, det är mitt fall nu sa Viktor och skulle precis gå,  
  fast Jack fick tag på hans arm och sa med en bestämd röst.
- Detta är mitt fall och min mördare som jag ska fånga! 
  Viktor spottade i Jacks ansikte så att Jack släppte greppet om  
  Viktors arm.
- Jag utreder två fall föresten, det ena är mordet på Jimmy Lagerfält,  
  mannen vid nordbanken, och det andra är fallet på en stulen  
  cykel, så jag har inte tid att stå här och tjata längre sa Viktor  
  och försvann snabbt där ifrån.  
  Jack blev illröd i hela ansiktet. Han visste direkt vem som  
  hade knyckt cykeln. Det var ju han själv som stal den när  
  han skulle ta sig snabbt som möjligt till polisstationen.  
  Han måste omedelbart lämna tillbaka cykeln till cykelstället  
  i smyg så att ingen ser att det var han som tog den.   
  Jack måste dessutom skriva ett  
  meddelande till ägaren om att han ber så hemskt mycket  
  om ursäkt för att han stal cykeln.  
  Han vill ju inte få en anmälning på sig. Det ska han försöka  
  undvika.  
  Jack kan inte komma på vart det var han ställde ifrån sig  
  cykeln. Han vet att han hade cykeln till polisstationen,  
  så den måste finnas här någon stans.  
  Jack kollade sig omkring. Det var en grön cykel med rosa  
  blommor på, men han såg ingen grön cykel med rosa  
  blommor på. Då kom Viktor tillbaka till Jack igen.
- Jag fick precis veta att du har rymt från sjukhuset sa Viktor argt.  
- Jag är bara desperat att lösa dehär fallet sa Jack lite nervöst och han 
  kände på sig att han låg väldigt riskigt till.  
  Han vet med sig att han har rymt från sjukhuset och gjort en annan  
  människa ledsen genom att snott den människans cykel.
- Jag har fått tag på ett ögonvittne sa Viktor plötsligt.  
  Jack spände upp ögonen så att dem blev jättestora.
- Ett ögonvittne utbrast han med en överraskad röst. 
- Han såg mordet på Jimmy Lagerfält sa Viktor när han motionerade
  iväg därifrån för att tala om för hans chef Henry att Jack Finch var
  tillbaka. 
  Plötsligt slog det till i Jacks huvud. Han kom på vart han slängde cykeln. 
  Det var ju i ett dike utanför polishuset och fort som fan skyndade sig Jack
  dit för att hämta cykeln och överlämna den till den rätta ägaren vem
  det nu kan vara. Det hade han ingen aning om, men det spelar väl ingen
  roll tycker han. Jack sprang ner till diket där han hade kasstat cykeln och
  fick med förvåning se att cykeln var borta. Bara inte den hade åkt med till 
  skroten.  Jack fick panik. Han kände hur det kurrade inuti sin mage. 
  Det kändes som om han var kär. Inte var det cykeln han var kär i alla
  fall.   
  Jack tänkte att det är väl någon som har hittat den. 
  Jack skyndade sig upp för diket. Han tänkte att den som har tagit cykeln
  har säkert inte hunnit så långt. När Jack kom upp från diket så kollade
  han sig omkring och då såg han den gröna cykeln med rosa blommor
  på. Det var någon som cyklade på den.  
- Där har vi tjuven sa Jack tyst för sig själv. 
  Jack sprang ifatt den cyklande cyklisten som cyklade på den gröna cykeln.
- Stanna skrek kommissarien, det är polisen! 
  Jack tänkte på att plocka fram sin pistol i detta ögonblicket, men sen 
  kom han ju på att han hade tappat bort pistolen vid mordplatsen.
  Hur som hälst lyckades Jack springa ifatt pojken på cykeln.
  Jack kastade sig över både pojken och cykeln och båda två for rakt 
  ner på marken. Pojken fick skrapsår på både händerna och fötterna. 
  Kommissairen lyckades undvika skador.    
  Jack upptäckte snart att pojken inte var så gammal utan pojken var bara 
  tio år.
- Förlåt pojk, men den här cykeln är min sa Jack lite lurigt. 
  Jack var tvungen att lura ihop någonting bara för att lägga beslag på 
  cykeln, fast det skulle han aldrig ha gjort. 
  I just det ögonblicket kom det en bil som tvärnitade framför 
  kommissarien och den tioåriga pojken och ut klev en kraftig man 
  med muskler lika stora som en folkvagn. Mannen var jättestor och  
  knubbig.
  Han såg ut som en gående köttbulle som hade rymt från en kastrull.
  Så stor människa hade Jack Finch aldrig sätt. Ens inte i sagorna. 
  Jack kände på sig att detta såg inte bra ut. 
  Det var den tioåriga pojkens pappa och han hade sett när Jack 
  slängde sig över grabben.
  Jack försökte förklara att grabben hade snott hans cykel, men då 
  tog mannen tag om Jacks krage och mannen skrek allt vad han
  orkade i Jacks öra 
- DU LJUGER!!!
  Kommissarien kände sig nästan döv av allt skrikande. 
  Pojkens pappa förklarade att den cykeln köpte han i förrgår till
  grabbens tioårsdag. Så berättade han också att någon stal cykeln
  i morse i ett cykelställ utanför banken.
  Nu har Jack Finch äntligen fått veta vem som är cykelns riktiga ägare.
  Det var en tioårig pojke som ägde cykeln. Hur kunde Jack vara så 
  taskig att klippa upp hänglåset och stjäla en splitters ny cykel från 
  en tioårig pojke.
  Tänk att det finns såna förskräckliga människor som inte har 
  några sparrar. - Det var jag som stal cykeln sa Jack när han bad om
  ursäkt.  
  Pojkens pappa tog tag om Jack igen och lyfte upp honom över sitt  
  huvud.   
  Pappan skrynklade ihop Jack som ett toalettpapper. Sedan slängde  
  pappan Jack rakt på marken det hårdaste han kunde och därefter 
  hoppade pappan på Jack flera gånger. Då kom Viktor springandes.
- Vad står på?! Sa han förtvivlat. 
- Ursäkta mig, vi leker bara lite, jag heter Morgan Svensson,
  den här polisen har stulit min sons nya cykel sa mannen och höll 
  armarna i kors. 
  Jack ställde sig upp på fötterna och hans ben darrade. Han hade
  ont i varenda muskel i hela kroppen.
- Jag hade tänkt lämna tillbaka cykeln sa Jack surt. 
- Varför hittade jag den då i ett dike sa pojkens pappa Morgan.
  Jack hade inget svar på den frågan. 
- Jack din idiot sa Viktor med en arg röst, det är ju pojken som är
  ögonvittnet.  Nu hade Jack verkligen ställt till det för sig själv.
  Det var alltså pojken med cykeln som var ögonvittnet till mordet
  på Jimmy Lagerfält. 

Kapitel 8: Du har fått sparken kommissarien  
   Det är helt otroligt. Det finns ett ögonvittne till mordet på Jimmy   
   Lagerfält.  
   Jack hade tagit hand om pojken. Gett honom något att äta och dricka
   Jack hade varit extra snäll mot honom och just nu sitter dem i
   förhörsrummet. Jack höll just nu på med att förhöra pojken. 
  Jack Finch talade in i en bandspelare som låg på bordet
- Klockan är nu fem över elva och jag sitter här med ögonvittnet 
  Pelle Svensson, som såg mordet på Jimmy Lagerfält, närvarande är
  kriminalkommissarien Jack Finch...  Pojken Pelle kände sig lite nervös.
- Hur såg mannen ut? Var han läskig? sa Jack med en vänlig röst till Pelle.  
  Pelle satt helt tyst och stirrade på kommissarien.
- Jag upprepar frågan, hur såg mannen ut? Sa Jack ännu en gång.  
- Du gjorde mig illa sa pojken lite blygt.
- Glöm dedär nu sa Jack lite otrevligt.
- Jag tänker inte berätta något sa Pelle och sprang ut genom dörren.
- Kom tillbaka! Ropade Jack efter honom.
  Viktor Knark kom in i förhörsrummet.
- Bra gjort kommissarien, pojken är halvvägs hemma redan, vi kan inte
  tvinga honom att berätta sa Viktor argt.
- Det kan jag! Skrek Jack så otroligt högt så att glasrutan sprack.   
  Kommissarien Jack Finch sprang fort efter deras ända vittne för att
  försöka få honom på andra tankar.
  Jack tog reda på vart pojken bodde och sedan stack han dit på direkten
  och ringde på dörren. Dörren öppnades med en himla fart och ut
  kom pojkens pappa Morgan.
- Du har skrämt min son sa han innan Jack hann säga något.
- Jag ber om ursäkt, men vi skulle behöva att din pojke vittnar.  
- Han vill inte, stick iväg ditt avskum sa Morgan och smällde igen dörren. 
- Skit i det då! Skrek Jack.  
  Jack blev så jävla förbannad, så han drog ner byxorna och sket i Pelles 
  och Morgans brevlåda. Han fyllde brevlådan på två minuter.  
  Jack kände sig missnöjd över sig själv.  
  Han har sumpat den ända chansen att få pojken till att börja prata om  
  Vad det var som han såg där utanför banken när mordet begicks.  
  Pojken har nog drabbats av någon såts chock trodde Jack.   
  Jack har gått igenom mycket på sistone.  
  Just nu hatade han livet rejält mycket. Dem har inget vittne, inget motiv,  
  ingen mördare, ingenting. 
  Polismästaren Henry kallade in Jack Finch på sitt kontor. Han hade 
  något viktigt att berätta. 
  Jack Finch satt vid chefens skrivbord. Han hade hoppats på att han
  skulle få löneförhöjning, men det kändes som om Jack skulle få höra
  dåliga nyheter. Det såg så ut på hans chef. Chefen Henry stod vid 
  fönstret och tittade ut. Det ösregnade. 
- Jag är besviken på dig Jack började han med att säga.
  Jack visste inte vad han skulle säga. Han kände sig liten som en
  mygga. Han tittade ner i skrivbordet och skämdes rejält mycket. 
- Du har rymt från sjukhuset fortsatte chefen med att säga, det jag ville  
  säga är att du har fått sparken.
  Det kan inte vara möjligt, eller kan det vara allvar det chefen sa precis. 
  Har kommissarien Jack Finch som har jobbat som polis sen han var  
  en liten bäbis fått sparken. Jack satt tyst och bara stirrade in i chefens
  skrivbord. Det kom inte ut ett ända ord från Jacks mun. Han var som
  förstenad.
- Jag ska väl gå och ta in posten sa chefen och gick ut från sitt kontor
  med raska steg. 
  Det Jack skulle behöva nu är att sätta dit den där jävla mördaren en gång
  för alla.
  Han har knappt något att gå på. Han måste försöka övertala pojken Pelle
  att vittna i rätten. 
  Från och med den här dagen så är inte Jack Finch längre polis. 
  Han är en svag vekling som har gått vilse i livet. 
  Nu vet Jack exakt vad som måste göras. Han måste börja med 
  spaningsarbete. Han kan inte släppa dehär fallet för än han har löst det.
  Han kanske inte är polis längre, men han tänker minsann fortsätta 
  med sitt arbete precis som förr. Jack Finch är en sådan person som
  inte ger sig för än skurkarna är fast. Han måste sticka till Morgan och
  Pelles hus för att spana lite. Inte för att han misstänker att dem har  
  genomfört mordet utan han vill bara få tag på Pelle för att kunna
  övertala honom att vittna.
  Utanför Morgan och Pelles hus finns det ett stort äppelträd med många 
  smaskiga äpplen i. Jack klättrade upp i trädet och allt han hade med sig 
  är en svart kikare. Jack höll kikaren framför sina ögon och han kikade in  
  genom ett fönster.  
  Han måste snacka med Pelle utan hans tjuriga pappa får veta.  
  Hur det nu ska gå till är någonting att funder över.
  Men då fick Jack syn på något väldigt intressant. Han fick syn på sin egna 
  polispistol som låg på ett bord inne i huset. Han hade ingen aning om hur 
  pistolen hade kommit dit, men en sak är säker. Det är något lurt med den 
  där typen Morgan. Tänk om det är han som är mördaren. Det är kanske
  därför som inte hans grabb vill vittna. Hur som hälst måste Jack Finch in 
  i huset och snoka. Det kanske finns bevis som binder Morgan till en 
  fasansfull mördare. Jack fick syn på ett vidöppet fönster. 
  En gren från trädet ledde till det öppna fönstret och det gör så att det 
  blir lite lättare för kommissarien att ta sig in till huset.
- Detta blir rena barnleken sa Jack med ett flin 
  Men när han ålade sig framåt lite grann på grenen som ledde till
  fönstret, så hände något oväntat. Den tjocka grenen som Jack var på
  bröts och Jack for rakt ner i backen tillsammans med grenen från 
  äppelträdet.  
  Jack Finch fick ont i röven så han ylade som en varg. 
  Tro det eller ej men just då kom Morgan ut från huset med ett gevär.
  i näven och han siktade geväret mot Jack. 
- Nu har jag fått nog av dig! Utbrast Morgan med ett förbannat 
  leende.  

Kapitel 9: Olyckan
  Jack Finch låg på gräsmattan med grenen över sig. Han hade 
  fått gräsfläckar på sina nya byxor. Framför honom stod Morgan 
  med geväret som var riktat rakt mot Jack.  
  Jack trodde att han skulle bli skjuten. Precis innan Morgan
  skulle trycka av kom hans grabb Pelle utspringandes från 
  huset.
- Sluta pappa! Gnällde Pelle.
- Gå in med dig, detta är för farligt för dig sa hans pappa.
- Jag ska berätta allt jag vet sa pojken till den liggande polisen
  som låg rakt ner på gräsmatten helt skräckslagen. 
  Pojkens pappa sa inte ett knyst. Han bara gick in i huset.
  Han smällde igen dörren efter sig och låste.
  Jack kände sig blöt i sina byxor vid skrevet. Han hade varit
  så rädd så att han hade kissat ner sig. 
  Jack och Pelle kollade in genom fönstret och dem såg Morgan 
  när han ringde ett samtal till någon okänd person, men när 
  Morgan såg att han hade ögonen på sig så drog han ner  
  rullgardinen.
- Vem ringer han? Frågade Jack undransfullt till Pelle.  
  Men Pelle sa att han inte visste det.
- Är det din pappa som är mördaren? Sa Jack.
- Nej, absolut inte nekade pojken, mördaren har gult   krulligt hår och
  håriga ben.
- Tror du att du skulle känna igen honom sa Jack.   
  Pelle nickade. Vad bra tänkte Jack för om den här  
  mördaren finns i vårt register så tar vi honom äntligen.  
  Kommissarien tog med sig pojken till polisstationen  
  för att visa polisens register för Pelle och om dem har  
  tur, så kan dem hitta mördaren där, men utanför
  polisstationen inträffade det något oväntat och något 
  hemskt. Pelle stannade precis innan dem skulle gå in
  genom dörren in till polishuset. 
- Men kom då sa Jack.
- Jag känner mig konstig sa Pelle och höll sig på hjärtat.
- Vadå konstig? Undrade Jack.
  Men innan Pelle hann säga något så trillade han ner 
  på marken och dog. Jack sprang runt och skrek allt  
  vad han orkade. 
  Nu blev det snabba ryck. Jack ringde efter en taxi
  och han tog med sig pojken till sjukhuset. 
  På sjukhuset fick han beskedet om att pojken hade dött av en
  hjärtattack.  .  
- Helvete! Skrek Jack, nu har jag inget vittne!
  Nu blev det mer problem för den stackars polisen
  för pojkens far kom och han såg inte glad ut. 
  Den döda pojkens far tittade ens inte på Jack. 
  Han tyckte att detta var Jacks fel alltihop. 
  Kommissarien skyndade sig till polisstationen igen 
  för att berätta om den tragiska olyckan som har inträffat. 
- Hade inte du slutat som polis sa Viktor när de 
  möttes i korridoren. 
- Pojken Pelle Svensson är död, han fick en
  hjärtattack på studs sa Jack ängsligt. 
  Tänk om det var kommissariens fel att pojken dog. 
  Nu har dem inget vittne igen. 
- Allt jag vet om gärningsmannen är att han har storlek 37 på
  skor, han har gult krulligt hår och håriga ben sa Jack. 
  Jack blev tvungen att kolla genom hela polisens register 
  efter en kille med gult krulligt hår och med storlek 37
  på sina skor. 
  Han satt hela natten och kollade på tusentals gärningsmän 
  som var i registret. Han hade hittat 20 stycken gärningsmän 
  med krulligt hår i registret. Fem av dem sitter inne. Då är det 15 
  kvar så någon av dem 15 kan vara den man som dem söker. 
  Det är väl upp till Jack att åka runt till alla 15 gärningsmän som 
  finns där ute i världen och leta efter den som har storlek 37.
  Han började med Harald Björkman som bor nära bensinmacken
  i centrum.
  Jack Finch skyndade sig dit och han var riktigt rasande, men på vägen 
  mötte han Morgan som stod och pratade i en mobiltelefon och han
  fick rätt bråttom att lägga på när han fick syn på Jack. 
  Jack gick rätt förbi honom. 
- Du har dödat min son! Skrek Morgan efter honom. 
  Men Jack brydde sig inte. Hur som hälst tror Jack att den dära 
  mannen är inblandad i mordet. Det kanske inte var han som mördade  
  Jimmy,  men på nått sätt är han inblandad och hur kommer det sig att
  han har Jacks polispistol på ett litet bord i huset.
  Det är mycket svar som Jack vill ha svar på. Tillslut kom han fram till 
  Harald Björkmans hus. Jack bankade på dörren. 
- Jag vet att du är där, så öppna dörren! Skrek Jack med en våldsam röst. 
  Men det var ingen som öppnade, men han såg att tv var på i huset,
  så någon var hemma visste han. Dessutom var det tänt överallt i huset.
  Jack blev argare när det inte var någon som öppnade och det var riktigt
  kallt ute så han stod där vid dörren och frös och han ville in i värmen. 
  Jack började banka hårdare. Han bankade så hårt så hela dörren 
  rasade in i huset. Jack Finch visste inte vad han hade ställt till med, 
  men hur som hälst så hade huset ingen dörr längre, men han såg
  ingen Harald Björkman. 
  Det han såg när han tittade in i huset var en liten 
  femårig flicka som stod och stirrade på Jack med en orolig blick.   
  Flickan tänkte att Jack var någon såts kidnappare som har kommit för  
  att kidnappa henne.
- Har du pappa hemma? Frågade Jack 
  Men flickan sprang iväg och gömde sig under hennes föräldrars säng.  
- Ouppfostrad liten flicka sa Jack tyst för sig själv.      
  Sen kom han att tänka på att det kanske var Harald som hade klätt ut
   sig till den femåriga flickan. Men plötsligt dök en lastbil upp som
  stannade utanför huset och två människor klev ut ur lastbilen. 
  Det ena var lång och kraftig och hade mörkt svart hår. Den andra var
  liten och smal och hade stora glasögon. Det var Greger och
  Marie Loftgård och dem undrade genast vad det var som
  pågår och de blev inte glada när dem såg den söndriga dörren som låg  
  inne i huset i en hög. 
- Vem är du? Sa Greger bittert.
- Jag är polis, bor ni här? 
- Ja, har du skrämt vår dotter din hopplösa fjolla sa Marie. 
- Jag söker någon som heter Harald Björkman, bor inte han här? 
- Nej, det finns ingen som heter så här, vi har bott i huset i fem år, men det
  kan hända att han som bodde i huset före oss hette så sa Greger
  och tog sin fru i handen och gick in i huset. 
  Jack hade gjort bort sig ännu en gång. Han är ju hopplös.
  Hur ska han hitta den där Harald Björkman nu när han har en

  ny adress.


Kapitel 10: Mördaren
  Jack Finch hade inte sovit någonting den natten. Allt han tänkte
  på var den där mördaren som fortfarande går lös någon stans i 
  världen, men han har åtminstone kommit närmre sitt mål. 
  Han tror bestämt att det är Harald Björkman som är mördaren.  
  Han måste berätta det för sina kollegor. 
  Dem kanske vet till och med vad han befinner sig. 
  Jack gick hem till Viktor Knark. Viktor blev verkligen överraskad 
  när han fick syn på Jack Finch som stod där i dörröppningen.
- Jag vet vem som mördare Jimmy.  
  Det var det första Jack sa när Jimmy öppnade dörren.  
  Viktor blev såklart nyfiken på vem Jack misstänkte.
- Det är Harald Björkman sa Jack mycket nöjd över sig själv  
  och han trodde definitivt att han äntligen hade löst fallet.
- Det är omöjligt sa Viktor nyvaket och gäspande.
- Varför är det omöjligt? Frågade Jack bekymrat.
- För att Harald Björkman dog för tre årsen sa Viktor ilsket och   
  Lite irriterat. Viktor slängde ut Jack från huset.  
  Jack tänkte att han hade misslyckats. Nu kommer han aldrig hitta  
  mördaren tänkte han. Han blev så ängslig så att han måste 
  gå och skita.  
  Jack gick in i ett par taggbuskar för att tömma kistan.  
  Han drog ner byxorna och satte sig på huk och började skita.  
  Lite rädd blev han ju när han såg att en stortå kom ut från röven.
- Det måste vara gubbens stortå sa Jack när han tog upp tån i 
  sin hand. Han höll den upp och ner. Sedan sa han
- Jag visste väl att den skulle komma ut den naturliga vägen. 
  Jack kände sig överlycklig trotts att han inte har hittat 
  mördaren. Nu kan gubben på sjukhuset äntligen få tillbaka 
  sin tå. Han måste ha saknat den jättemycket tänkte Jack 
  och fortsatte sin färd mot sjukhuset. 
  Gubben blev överlycklig när han fick tillbaka sin stortå 
  på sjukhuset. Gubben förklarade att det inte hade varit lätt  
  utan en stortå.  
  Jack Finch kände sig glad. Det kom en sjuksköterska
  som sydde fast gubbens stortå. 
  Nu sa Jack med bestämd röst
- Nu får det vara nog, jag struntar i fallet med att hitta Jimmys 
  mördare, jag är ingen polis längre, det är på tiden att jag blir
  förtidspensionerad. 
  Jack motionerade ut från sjukhusrummet och då fick han 
  syn på doktor Magnusson som pratade i telefon. 
  Jack tänkte gå till doktorn och be om ursäkt för att han hoppade 
  ut genom fönstret och landade i poolen. Jack kunde inte undgå  
  höra doktorns lilla telefonsamtal.
- Du är skyldig mig 55 miljoner sa doktorn i luren. 
  Då började Jack bli lite nyfiken på dedär samtalet. 
  Han tänkte att vem är det som har lånat doktorn 55 miljoner. 
- Jag mördade Jimmy Lagerfält för din skull! Sa doktorn med en
  arg och ilsken röst, jag ska ha mina pengar! 
  Doktorn slängde på luren. 
  Jack trodde knappt sina öron. Är det doktor Magnusson som är
  den hänsynslöse mördaren. Allt stämde dessutom. 
  Doktor Magnusson har gult krulligt hår och riktigt mycket håriga
  ben och framförallt så hade han storlek 37 på sina skor. 
  Jack upptäckte att han inte hade med sig någon pistol.
- Ånej, vad gör jag nu? Sa Jack tyst för sig själv.
  Han undrade också vem det var som doktorn pratade med i 
  telefonen. 
  Jack klev fram i ljuset och han tittade med en arg blick på doktorn.
- Nämen det var längesen, jag har ju faktiskt inte sätt dig sen
  du slängde dig ut genom fönstret sa doktorn med ett flin.
- Du är arresterad, du är skäligen misstänkt för att ha mördat 
  Jimmy Lagerfält. 
- Vem är det?
- Nä nu räcker det, jag tjuvlyssnade på ditt telefonsamtal. 
  Då förstod doktorn Magnusson att han hade blivigt upptäckt. 
  Doktorn tog fram en pistol och sköt mot Jack, men Jack slängde
  sig bakom en hylla. Doktorn sköt flera skott på hyllan som Jack låg
  bakom. 
- Det är kört för dig din jävla jubelidiot sa Jack lite nervöst.
  Fast Jack visste ju att det var han som låg illa till. 
  Jack tog upp sin mobiltelefon fort som fan och ringde hem till Viktor. 
  Viktor svarade efter två signaler. 
- Skicka flera polispatruller till sjukhuset, jag håller på att bli ihjälskjuten 
  skrek Jack i luren och innan Jack hann säga vem det var som sköt så 
  dog mobilen. 
- HELVETE!!! Skrek Jack och slängde mobilen i golvet så att den gick i 
  tusen småbitar. 
  Doktor Magnusson rev omkull hela hyllan. Jack hamnade under.
  Han hade fastnat under hyllan med ena foten. Det är kört tänkte han. 
  Doktorn ställde sig över Jacks kropp. Jack spottade doktorn i skrevet. 
  Doktorn tog fram sin pistol och han siktade den mot Jacks ansikte.
- Du kommer inte undan sa Jack helt livrädd. 
- Du kanske har rätt, men jag hinner åtminstone skjuta dig...
  Och doktorn tryckte av, fast skotten i pistolen hade tagit slut.
- Satan! Inte nu! Skrek doktor Magnusson och slängde ifrån sig pistolen. 
  Magnusson tittade ut genom fönstret. Då såg han att flera polisbilar
  stannade utanför sjukhuset.
- Ni tar mig aldrig sa doktorn och sprang upp för en trappa.
  Doktorn sprang mot taket. 
- Stanna! Ropade Jack. 
  In i rummet kom flera beväpnade poliser med utrustning
  och allt.. 
- Det är doktor Magnusson som är gärningsmannen, han springer 
  mot taket sa Jack med en darranden röst. 
  Alla de beväpnade poliserna sprang efter den sinnessjuka doktor 
  Magnusson. 
  Allra sist kom Viktor. Viktor hjälpte Jack med att komma låss  
  med foten från hyllan. 
  Doktorn hade kommit ända upp till taket och han klev in i en helikopter.  
  I helikoptern satt Morgan Svensson. Morgan Svensson var en pilot och 
  det var han som doktorn pratade med i telefonen. Morgan är vansinnig 
  på Jack Finch bara för att hans pojk fick en hjärtattack. 
- Flyg fort som fan här ifrån! Skrek doktorn i Morgans öra. 
  Helikoptern lyftes från taket och plötsligt kom alla poliser upp på taket
  Dem såg helikoptern som höll på att lämna byggnaden.
- Skjut ner helikoptern! Skrek en liten polis som hade på sig en liten fånig
  keps.   Alla poliser började peppra och sikta mot helikoptern.  
  Tyvärr var det inte någon som träffade.
- Era jävla svin! Vart har ni lärt er skjuta för någon stans! Sa en utav de
  skjutgalna poliserna. Då kom Jack Finch och Viktor Knark upp på taket.
- Dem kom undan sa en liten mesig och ängslig polis.
- Följ efter dem då era puckon! Ropade Viktor.
  Alla poliserna började slänga sig ut för taket och dem var på den 24 
  vången. 
- Jag menade inte den vägen sa Viktor och slog sig på pannan. 
  Helikoptern hade hunnit långt. Både Jack och Viktor förstod att
  dem inte skulle hinna ikapp helikoptern.
- Vi får ringa efter förstärkning sa Jack tillslut.   

Kapitel 11: Jakten på dem två gärningsmännen
  På polisstationen satt Jack Finch och funderade på vart helikoptern
  med dem två banditerna kan ha tagit vägen för någon stans. 
  Helikoptern kan väl ändå inte ha gått upp i rök. 
  Dem hade skickat ut massvis med polishelikoptrar som söker igenom 
  hela stan. Ännu har inte helikoptern synts till någon stans. 
  Jack har varit lite nervös och hängig ett tag. Han var nära på att bli
  skjuten på sjukhuset, men han hade fått tillbaka sitt jobb i alla fall 
  som tur var. 
  Det var ju trots allt tack vare kommissarien Jack Finch som 
  polispatrullen kom till sjukhuset så fort.
  Fast Jack hade inte räknat med att tjuvarna skulle komma undan.
  Jack hade vetat hela tiden att Morgan Svensson var inblandad.  
  Telefonen ringde. Jack tog det innan första signalen hade ringt klart.
- Hur går det? Sa han i luren med en upphetsad röst.  
  Det var Viktor som ringde. Viktor berätta om att dem hade hittat
  helikoptern i skogen.  
  Jack slängde på luren omedelbart. Sedan tog han på sig sin gula jacka.
  Han tog med sig sin pistol och ett grönt äpple.
  Tog på sig sin svarta hatt och sina gråa kängor. 
  Jack sprang fort där ifrån för att springa till skogen där dem har hittat
  helikoptern. 
  När Jack kom fram så såg han hela polispatrullen som satt på var sin
  stubbe och grät.
- Vad är det frågan om? Är det begravning här eller? Sa Jack när han
  knäppte upp sin jacka. 
- Helikoptern var tom sa Viktor, så gärningsmännen är fortfarande på fri 
  fot. 
- Har ni tappat bort dem? 
- Det verkar nog så.
  Nu var Jack lika ilsken som en geting som precis har blivigt klämd i en
  dörr. 
  Jack tog fram sin pistol.
- Här kan vi inte stanna, dem där gärningsmännen måste gripas innan 
  någon mer råkar illa ut sa Jack när han drog luggen bakåt. 
  Jack sprang genom hela skogen för att hinna ifatt gärningsmännen. 
  Då kom polismästaren Henry och han såg inte glad ut. 
  Han pekade på Jack när han försvann mellan några träd,
  så sa han med en stirrande blick på Viktor
- Vart skulle han?
  Viktor vred sig lite och sa uppriktigt
- Jag tror han skulle springa ikapp några gärningsmän
- Ensam? Frågade Henry skarpt. Viktor nickade med förtvivlan. 
- Är han dum i hela huvudet eller? Det kan vara för farligt för honom
  om han går ensam, har du någon aning om vad som kan hända? 
- Nej.
- Ta reda på det då sa polischefen när han gav Viktor en örfil rätt i
  huvudet.
  Jack hade hunnit långt, men han hade fortfarande inte gärningsmännen
  i sikte. Jack stannade vid en gran för att vila. Han var helt slut. 
  Han hade gjort slut på sina krafter. Då såg han tjocka hjulspår på en
  grusväg.
  Dem leder ut från skogen rakt mot hamnen. Det verkar som att
  hjulspåren kommer från en stor lastbil tyckte Jack.
  Det kan bara betyda en sak. 
  Att dem två efterlysta gärningsmännen doktor Magnusson och Morgan
  Svensson har kommit undan med en lastbil. 
- Säg inte att dem tänker lämna landet med en båt sa han när han kliade 
  Sig i örat.  
  Jack undrade hur han skulle hinna ifatt dem två farliga brottslingarna,
  fast tänk om det inte är dem som har åkt därifrån med lastbilen. 
  Det kan ju vara egentligen vem fan som hälst. Då hörde Jack några 
  underliga ljud. 
  Det lät som om ljuden kom från en gran. Jack tog fram sin kikare och
  han
  kikade upp mot en stor jättegran och där uppe satt en lastbilschaufför
  som var fastbunden runt granen. Han hade också ögonbindel och 
  munkavel på sig. 
- Håll ut! Jag ska rädda dig! Ropade Jack.  
  Jack började klättra upp i granen. 
  Det värsta var att Jack är höjdrädd. Han visste inte om han klarade av
  dehär, men han gjorde sitt bästa. Det tog fyra minuter innan Jack
  nådde toppen där lastbilschauffören satt.  
  Jack lyckades knyta upp repet och befria lastbilschauffören.
  Chauffören berättade att det var två beväpnade män som hade stulit
  hans lastbil och band fast honom i granen. 
  Då var det solklart att gärningsmännen hade tagit sig där ifrån i
  chaufförens lastbil. 
  Nu är det den stora frågan hur Jack ska våga klättra ner från granen. 
  Han mår dåligt bara han tänker på det. Jack blev så desperat så han
  ringde efter brandkåren som hjälpte Jack Finch och lastbilschauffören   
  Ner från granen på studs. 
  När dem hade kommit ner till marken igen fick Jack en lysande ide. 

  Han tog brandbilen för att hinna ifatt Magnusson och Svensson.
  Brandmännen och chauffören blev kvar i skogen, så dem blev tvungna 
  att ringa efter en taxi som skulle komma och hämta dem.
  Under tiden som dem väntade på taxin så körde brandmännen och
  chauffören sten, sax, påse. 
  Jack lyckades ta sig ut från den stora och mörka skogen och nu var han
  gärningsmännen på spåren. 

Kapitel 12: Gisslandrama
  Jack körde runt i brandbilen för att kunna komma ifatt dem två 
  fruktansvärda gärningsmännen. Dem är beväpnade och mycket
  farliga. Jack hade fått med sig en bild på lastbilen, så att han vet 
  hur lastbilen ser ut som han söker. Jack håll utkik efter den stulna   
  lastbilen. Det dröjde inte länge för än han fick syn på den.  
  Han jämförde lastbilen med bilden som han hade fått med sig och  
  det var den lastbilen som han sökte, men ingen verkade vara i den. 
  Det som bekymrade Jack allra mest är att lastbilen stod
  parkerad utanför Nicklas Lagerfälts hus.
  Det kan bara betyda en sak. Att dem två livsfarliga banditerna
  är inne hos Nicklas i hans dyrbara hus. 
  Jack låg i bakhåll för att kunna kika in genom ett fönster på huset. 
  Vad tror ni han fick se? Jo, han såg Nicklas som stod och pratade med
  Morgan Svensson. Kommissarien ringde efter förstärkning.  
  Under tiden som Jack väntade på sina kolleger så tog han fram sin
  kamera för att ta lite bilder på personerna som befann sig i huset.   
  När Jack tog ett kort med kameran såg både Morgan och Nicklas att det  
  blixtrade till utanför huset.   
  Med snabba ryck la sig Morgan på alla fyra.  
  Han låg under Nicklas diskbänk.
- Helvete, Magnusson! Snuten är oss på spåren! Skrek han.   
- Ni får väl inte bara komma in i mitt hus såhär och ställa till med en sån här
  stor scen! Sa Nicklas lita halvirriterat. 
  Nicklas visste tydligen vem Morgan Svensson var. Dem hade gått i samma
  klass, men det var ju för 20 årsen. Man kan väl inte säga att dem var
  direkt några vänner.  
  Rättare sagt stora fiender. Dem bråkade jämt. Jämt var det gräl mellan
  Nicklas och Morgan. På varje lektion var det slagsmål.
  På den tiden hade Morgan en flickvän som han älskade väldigt mycket.
  Han älskade henne mer än något annat här på jorden.  
  En dag gjorde hon slut med Morgan. Morgan tog det väldigt hårt.
  Han blev väldigt ledsen.
  Han blev så ledsen så att han fick en fruktansvärd sjukdom. 
  En sjukdom som utlöser mardrömmar varje gång för Morgan när han
  sover.
  Så fort han blundar en stund får han otäcka mardrömmar och det har han
  levt med i hela sitt liv.
  Dem var tillsammans i två år och det kändes som hela livet. 
  Morgan älskade henne verkligen jättemycket. Han kunde inte leva utan
  henne.   Hon lämnade Morgan på grund av Jimmy Lagerfält som är Nicklas
  bror. 
  Hon älskade Jimmy mer än vad hon älskade Morgan. Det var ju därför hon
  övergav Morgan.
  Dessutom var det Nicklas som presenterade den där tjejen för Jimmy och 
  dem blev kära på det första ögonblicket
  Det är egentligen det allt dehär handlar om. 
  Morgan var förbannad på Jimmy bara för att han tog hans flickvän
  ifrån honom. 
  Det är därför som Morgan gjorde upp en lömsk plan för att mörda
  Jimmy, men han ville inte göra det själv, så han gav uppdraget till
  doktor Magnusson. 
  Doktor Magnusson blev den som skulle utföra mordet på NIcklas bror,
  men Magnusson ville inte göra det gratis. Det är ju därför Morgan är
  skyldig honom 55 miljoner.  
  Morgan är sur också på Nicklas för att han presenterade Jimmy för
  Morgans flickvän. Om han inte hade gjort det, så hade Jimmy  
  fortfarande levt idag.   
  Det är därför som Morgan har kommit dit idag. Han har bestämt sig
  för att mörda Nicklas också, men den här gången vill han göra det själv.  
  I hela hans liv har han bara gått runt och villat döda Nicklas, men han
  har inte vågat tidigare, men nu har han längre inga sparrar.
  Det var ju därför han har väntat i 20 år innan han bestämde sig för att 
  döda Jimmy och nu ta i tur med Nicklas Lagerfält som Morgan har väntat  
  på så länge. 
  Morgan var också på mordplatsen samtidigt som Jack. Där fick han det
  gyllene tillfället att sno åt sig Jacks polispistol. Pistolen försvann ju ifrån
  Jack på mystiska omständigheter.
  Några dagar senare fick Jack syn på sin pistol när han satt i
  trädet utanför Morgan och Pelles hus.
- Att man ska behöva uppleva sånt här i sitt egna hem! Sa Nicklas irriterat. 
  Morgan låg på alla fyra när han siktade pistolen mot Nicklas. 
- Nu ska jag slutföra mitt uppdrag en gång för alla.
  Morgan sköt fast missade Nicklas och träffade en kruka som stod på
  diskbänken.
  Nicklas sprang in i vardagsrummet snabbt och livrädd.
- Hittills har du bara haft tur din lilla stackare sa Morgan med ett elakt flin. 
  Morgan har inga gränser. Han skiter fullständigt i om snuten skulle nitat
  honom med tusen skott i bröstkorgen. Det ända Morgan bryr sig om är att
  skjuta röven av den dära Nicklas Lagerfält. 
  Morgan gick in i vardagsrummet med pistolen hårt i handen. Han tittade
  med en ondskefull blick runt omkring i rummet för att se om han kunde 
  se Nicklas någon stans, men det kunde han inte, men i soffan låg Max
  och sov. Han hade ont i benet för att Joakim hade fällt honom, så att han
  for rakt ner genom hela trappan. 
  Morgan siktade sin pistol mot Max skadade ben. 
- Kom fram Nicklas innan det blir blodbad här inne! Skrek Morgan 
  men ingen Nicklas syntes till. 
  Utanför huset stod kriminalpolisen Jack Finch och väntade på 
  förstärkning. Han tyckte att det är för riskabelt att gå in i huset ensam,
  men han höll i alla fall sin pistol i högsta hugg.
  Då kom Joakim gående med raska steg. Han höll i två matkassar för han 
  har precis varit och handlat.
- Vad är det frågan om här? Sa Joakim nyfiket. 
  Joakim är en sån person som gillar mycket action och när han ser
  polisen som står där utanför Nicklas hus och spejar tillsammans med
  sin revolver i näven så är det ju inte konstigt alls att Joakim blir nyfiken.
- Det är gisslandrama och två banditer där inne har tagit Nicklas som
  gisslan förklarade polisen för Joakim.  
  Men som vanligtvis så fattade Joakim inte hur allvarligt det var.
- Jag ska väl gå in och prata med dem, för detta ska väl kunna redas
  ut på något sett sa Joakim när han gick till ytterdörren.
- Är du inte klok! Tänker du gå in där som en trallande måltavla! Skrek
  Jack av ilska.- Jag måste väl för fan sätta in maten i kylskåpet innan den
  blir förstörd sa Joakim när han tog en djup suck. 
  Joakim tyckte att den där polisen pratade i nattmössan.  
  Joakim har aldrig i hela sitt liv lyssnat på någon, så det tänker han
  inte göra nu heller. Han öppnade ytterdörren och klev in i huset med 
  stora kliv över tröskeln.
- Hallå Nicklas! Jag är hemma! Skrek Joakim utan att tänka sig för. 
  Han trodde naturligtvis att konstapeln hade spelat honom ett spratt. 
  Joakim tänker att sånt här händer inte i verkligheten. Sånt här händer
  bara i sagor och det Joakim inte vet är att detta är en saga. 
  Joakim förstod inte allvaret för än han fick syn på Max som satt
  fastknuten på en stol i vardagsrummet.
- Hjälp mig! Sa Max med en barnslig röst.
- Vad ska dehär föreställa sa Joakim och kliade sig i huvudet.
  Joakim såg ut som ett stort frågetecken i ansiktet och innan Joakim
  hann säga något mer klev den ondskefulla psykopaten Morgan 
  Svensson fram till Max som satt fastknuten på stolen.
  Det som inte var så kul var att Morgan höll ett laddat
  pistol rakt i ryggen på Max. - Vem är du? Sa Morgan. 
  Joakim visste inte vad han skulle svara eller vad han skulle göra.  
  Han kände sig som en fluga som flyger runt i en glasburk som har lock.
- Jag har gått in i fel hus, vad klantigt gjort av mig sa Joakim när han   
  tog ett steg bakåt. Joakim satte handen på dörrhandtaget till 
  ytterdörren. Han skulle precis öppna den när dörren till
  gästtoan öppnades och ut  
  kom såklart doktor Magnusson. 
- Joakim? Sa doktorn förvånat.
- Känner du honom? Frågade Morgan.
- Jag är Joakims doktor förklarade Magnusson.  
  Och det var sant. Doktor Magnusson är Joakims doktor.  
  Joakim brukar gå till doktorn en gång i veckan för att få mediciner för  
  Joakim har någonting som ingen annan känner till om honom.
  Inte ens Max som är Joakims bästa kompis.
  Joakim har inte berättat för en ända levande själ. Det är bara doktorn  
  och Joakim som vet vad det är som är speciellt med Joakim.  
  Det som Joakim har är damp och han skäms över det jättemycket. 
  Han har inte vågat berätta det för någon. Han tycker att det är pinsamt. 
- Han har damp! Sa doktorn skarpt.
- Damp?! 
  Max blev helt förskräckt. Han visste inte vad han skulle tro. 
  Skulle hans bästa kompis som han tillbringar ungefär 24 timmar om 
  dygnet med ha damp. Det låter otroligt tycker Max när han satt där 
  fastbunden i stolen helt fördärvad med sitt onda ben, han hade  
  Dessutom träningsverk, så ropade hans mage efter hunger och han   
  var väldigt kissnödig. 
  Hans blåsa höll på att explodera. Tårarna rann sakta längst kanten  
  på Max kinder. Han kände sig lurad och bedragen. Han kände sig   
  som en kastrerad get som har fått ett knytnäveslag på tinningen.  
  Max tittade ner på sina knän. Det  kändes som om han höll på att
  domna bort. Det känns som ett stort rent helvete som ligger på honom  
  och krälar som närmar sig Max njurar och mer och mer kiss samlades   
  i Max blåsa. Han kunde knappt hålla sig, men han försökte så gått det  
 gick. 
- Helvete! Sa Max tyst för sig själv.  
  Så tyst så bara han hörde vad han sa.   
  Max ville verkligen inte kissa i sina byxor och förstöra byxorna bara för att  
  han har blivigt fångad, slagen och bunden i en trästol av två
  såna idiotiska kräk. 
- Ja, jag har damp sa Joakim när han tittade blicken mot Max som
  satt en bit ifrån honom. 
  Doktorn höll grepp om Joakim så att han inte kunde sticka och Morgan 
  höll fortfarande sin pistol mot Max rygg. 
  Max kände sig som en fluga som hade fastnat i ett läbbigt spindelnät. 
  Max kände på sig att han skulle bli uppäten av en stor och
  jätteäcklig spindel som är jättehungrig och sugen på en liten
  ynklig och nästan medvetslös människa som har svårt att försvara sig
  själv.  - Nu har du Fem sekunder på dig att komma fram Nicklas! Annars dör
  dina två vänner här och nu på ett ögonblick! Sa Morgan tillräckligt högt
  för att Nicklas skulle höra. Morgan började med nedräkningen. Han
  tvivlade inte ett dugg på att skjuta.
  Om han vill skjuta någon så gör han det utan några problem.   
- Fem... fyra... tre... två...
  Nicklas hade fortfarande inte kommit fram. 
- Skyll dig själv sa Morgan och riktade sin pistol mot doktorn Magnusson
  som höll ett hårt grepp om Joakim. 
- Ett...
  Morgan sköt ett skott och det träffade Joakims arm.
- Aaaaaa! Bölade Joakim och föll pladask rakt på golvet.  
  Det bara rann blod från Joakims arm.
- Är du inte klok?! Tänker du ta död på min passint? Sa doktorn förtvivlat. 
  Magnusson visste att Morgan inte tvivlade en sekund, men han kunde
  aldrig tänka sig att han skulle skjuta på riktigt. Magnusson trodde ju att
  det var bara något som Morgan sa. 
- Jag sa ju att jag skulle skjuta om han inte skulle komma fram sa 
  Morgan och nös rakt i Max tryne.   
  Hela Max tryne var fullt med snor som kom från Morgan.
- Du är ju för fan inte riktigt klok sa doktorn och spottade mot Morgans
  håll.
  Morgan blev så ursinnig så att han sköt ett skott rett i doktorns huvud, så
  att doktorn föll bakåt och dog på fläcken.
- Sluta! Skrek Max helt livrädd. Max grät jättemycket så att tårarna bara  
  sprutade. Då tog Morgan fram ett paraply som han fällde ut för att skydda  
  sig från Max jättestora tårar.
- Ska du fortfarande inte komma fram! Vrålade Morgan och tryckte sin
  pistol mot huvudet på Max.
- Nu räcker det! Sa Nicklas och klev ut från en garderob, här har du mig.

- Det var på tiden!

Kapitel 13: Skottlåssningen
  Jack stod utanför Nicklas hus med en kikare och med sin pistol.
  Han kunde inte se någon i huset för dem hade dragit ner alla
  persiennerna. Äntligen kom förstärkningen. Flera polishelikoptrar 
  Flög ovanför taket. Polishundarna skällde.  
  Flera polisbilar och flera pansarvagnar ställde sig runt huset.  
  Morgan hade inte en chans att klara sig undan.   
  Polischefen Henry gick fram till Jack.
- Har du fått kontakt sa han när han knäppte upp sin overall som han
  hade på sig som var gjord av skinn.
- Nej, det har jag inte sa Jack, men enligt mina beräkningar så är dem
  två gärningsmän och två killar där inne vid namn Nicklas Lagerfält och 
  Joakim Ekborg.
  Poliskonstapeln Jack Finch hade ingen aning om att Max Lindberg var 
  där också. 
- Fast några kan vara skjutna för jag har hört skott från insidan på huset 
  förklarade Jack så noggrant som möjligt. Chefen vässade öronen för att  
  Höra allt som Jack berättade. Varje liten detalj. Jack var helt skärrad.    
  Här har han stått i timmar mitt ute i kylan och blivigt förkyld.  
  Polischefen försökte komma på något som var lämpligt att göra. 
  I tre timmar stod han bara och funderade. Han hade tappat förmågan. 
  Hans hjärnceller jobbade för fullt inuti hans huvud, men hur han än 
  tänkte så kände han hur hungrig han var. Det hade inte varit fel med  
  lösgodis eller något annan sött att äta.   
  Polischefen ställde sig på en stor sten som befann sig utanför  
  Nicklas hus. Han ställde sig på stenen för att synas 
  tillräckligt. Han ville se alla 200 polismän som befann sig 
  på platsen. Han skulle aldrig ha sätt allihop om han stod på 
  marken för polischefen är så kort. Han är den kortaste personen 
  som finns i stan. Dem flesta kallar honom lillen.
  Polischefen hade något viktigt att tillägga om den här 
  fruktansvärda dagen. Han sträckte på sina axlar och sa högt och 
  tydligt och höll ett litet tal för sina kollegor.
- Vi har samlats här idag för att inne i dehär genomruttna huset är 
  det något som kallas för skottlåssning, det kan vara otäckt så om 
  det är någon här som inte vågar vara med, så är det lika bra att den 
  personen lämnar detta området nu... eller nej! Det är nog bättre 
  att den personen sticker från stan eller varför inte sticker utomlands, 
  så att vi kan ringa till den personen när faran är över.
  Alla poliserna diskuterade lite fram och tillbaka om hur dem kände
  innerst inne. En del stora och starka polismän gick redan nu och det
  var dem som visste med sig att dem inte får vara med om såna här
  otäcka saker för deras föräldrar.
  Nu var det bara 150 polismän kvar och det var dem tuffaste som 
  vågar ta risker och offra sitt liv på tre stycken idioter som Joakim, Max
  och Nicklas. 
- Har du någon plan sa Jack till sin chef.
  Polischefen funderade en stund. Sedan sa han glatt och imponerande  
- Jag föreslår att vi allihop går hem till mig och äter en jättegod middag
  och sen ska dem där förövarna få se vad vi går för.
  Alla polismännen blev glada. Dem hoppade och skuttade och dansade 
  med varandra och viftade med sina armar och händer. 
  Allihop tyckte att det var en jättebra ide. 
  Inne i huset satt den elaka banditen Morgan och tittade ut genom
  fönstret. Han undrade vad dem där poliserna höll på med när
  dem skuttade runt och höll varandra i händerna. Alla poliserna
  började tralla iväg till polischefens lilla sommarstuga.
  Polischefens sommarstuga är lika litet som en hundkoja.
  Det var bara Jack Finch och Viktor Knark som stannade kvar på platsen 
  för att se till så att Morgan Svensson stannar kvar i huset. 
  Under tiden som dem väntade på deras kolleger satt dem i en hammock 
  och åt glass och sjöng sånger för att tiden skulle gå fortare.  
  Dem sjöng bl.a "Små grodorna" som man brukar sjunga när man 
  dansar runt midsommarstången.
  Efter dem hade ätit upp glassen masserade dem varandra under
  fötterna när dem var barfota. 
  När dem minst anade så ringde Viktors mobiltelefon och han
  svarade lika fort som en trana som flög elljusspåret. 
  Det var Viktors mamma och gissa om Viktor blev förvånad. Det blev han. 
  Han var tvungen att komma hem omedelbart. 
  Han pratade med sin mamma i ungefär två minuter, 37 sekunder och tio 
  hundradelar. När han hade lagt på sin mobil så sa han till Jack såhär...
- Det var mamma som ringde, jag måste hem på direkten, hon var sur
  och upprörd, hon ska byta min blöja. 
  Viktor sprang snabbt där ifrån. Han visste att han skulle få mycket skäll.  
  Viktor har bara fått skäll en gång av sin mamma och det var när han  
  tjuvrökte. Då blev hans mamma så förbannad så att hon körde ner ett   
  stort järnrör i Viktors hals. Viktor var 45 år när det hände och nu är han  
  48. Viktor har fortfarande minnen från den hemska upplevelsen.   
  Nu orkade Jack inte vänta längre. Han ville ha lite spänning och fart.
  Dessutom måste tre oskyldiga människor räddas. 
  Inne i huset låg Joakim som hade blivigt träffad med ett skott i armen. 
  Det forsade ut blod från Joakims arm. Det gjorde riktigt ont.
  Ni kan ju tänka er själva hur ont det kan göra.   
  Max och Nicklas satt fastbundna i varandra på var sin stol rygg mot rygg.
- Joakim måste till sjukhuset, han ligger ju där och förblöder sa Max.
- Han ska till sjukhuset när jag säger det, är det uppfattat vrålade Morgan i
  Max ena öra. 
  När Morgan inte såg passade Joakim på att kräla sig ut ifrån hallen där
  han låg.
  Han försökte nå badrummet. 
  Efter sig lämnade Joakim ett spår av blod.
  Hela övervåningen var helt blodig. Dessutom låg doktor Magnusson
  ihjälskjuten vid ytterdörren.
  Ytterdörren var låst och det var alla andra dörrar också.
  Joakim hade lyckats ta sig in till badrummet och stängt dörren och låst. 
  Det hade varit jobbigt och svårt för honom, men det hade gått.  
  Sedan klättrade han upp på handfatet. Han öppnade
  badrumsdörren försiktigt så tyst som han kunde. 
  Morgan upptäckte att Joakim hade krypigt iväg, men han var inte
  orolig på vart han hade tagit vägen, för det syntes tydligt.
  Han kollade bara på blodspåret som ledde till badrumsdörren.
  Morgan tog sin pistol och gick till badrumsdörren.
  Han bankade stenhårt på dörren och bad Joakim öppna, men
  Joakim försökte klättra ut genom badrumsfönstret. 
  Utanför huset satt Jack helt själv i hammocken. Plötsligt fick han syn  
  på Joakims huvud som stack ut från fönstret. Joakim viftade med sina 
  blodiga armar mot kommissarien Jack Finch. Det droppade blod från  
  Joakims armar rakt på stenplattorna som låg på uppfarten.    
  Jack sprang fram till fönstret och
  tittade upp på Joakim som satt högt där uppe. 
- Hjälp mig! Jag har blivigt skottskadad och han är helt jävla sjuk i
  huvudet! skrek Joakim och bad till gud om att han skulle klara sig. 
  Jack sprang iväg. Den ena stunden trodde Joakim att Jack skulle
  lämna honom där, men Jack skulle bara hämta en stege som Joakim
  kunde klättra ner på.  
  Nu fick Jack skynda sig för psykopaten Morgan är riktigt förbannad.
- Öppna dörren! Skrek Morgan när han bankade stenhårt på
  badrumsdörren. 
  Ilsket som han var så tog Morgan ett fast grepp om sin pistol och sköt
  sönder låset till dörren så att han kunde få upp dörren utan några
  problem. 
  Joakim vred sitt ansikte fort mot Morgan och såg att han var väldigt 
  förbannad.
 - Ingen kan komma undan ifrån mig! Sa Morgan när han siktade
  mot Joakims röv med sin pistol. Morgan hade tänkt skjuta Joakim i  
  rumpan. Det skulle nog göra riktigt ont.  
  Nu är det kört tänkte Joakim. Det finns ingen chans att han skulle
  överleva dehär.   
  Nu skulle Joakim verkligen behöva ett mirakel. 
  Det är precis det som han fick också för Joakim, Jack och Morgan hörde
  en stor explosion i vardagsrummet.   
  Morgan trodde direkt att det var Nicklas och Max som försökte fly.   
  Han skyndade sig ut från badrummet för sedan springa in i 
  vardagsrummet där smällen kom ifrån, för det är ju Nicklas han 
  vill ha ihjäl. Då vill han ju inte att Nicklas ska fly.    
  När Morgan kom in i vardagsrummet upptäckte han att inte dem alls 
  hade försökt fly. Nicklas och Max satt fortfarande fastbundna i  
  stolarna.  
  Den där stora smällen som dem hörde, det var bara
  Max urinblåsa som sprängdes för den hade blivigt lika stor som en
  fulltankad ballong av allt hopplöst kiss som Max hade samlat på
  inuti sin blåsa. 
  Morgan tittade sig omkring i vardagsrummet. Han såg kiss överallt.
  På väggar, tak, golv. Precis överallt såg han Max kiss. 
  Det luktade rutten stank i hela huset. Det var ingen god stank det inte. 
  Max såg helt förkrossad ut. Det gjorde verkligen ont på honom. 
  Hela hans pung var söndersprängd.
  Detta var det värsta han hade varit med om. Eller det var nog värre den 
  gången när han sågade sönder sin ena handled och när det bara 
  pissade blod. Det var mycket värre än det här när Max pung
  exploderade. 
  Ett tillfälle tillexempel så bet Max sönder sin underläpp för han trodde
  att det var en saftig godisbit, men det var det inte.
  Det märkte han när han gick på toaletten och bajsade och ut kom
  hans underläpp. Han tyckte att det var jävligt konstigt. 
- Vem är det som har tryckt in sin läpp i min röv tänkte Max innan
  han förstod att det var hans egna läpp.
  Lycklig blev han också den rackaren för han kom på det själv
  utan någons hjälp. Max är en riktig otursfågel, fast han har ju haft  
  änglavakt som mest. Tillexempel när han hamnade i ett slagsmål i skolan
  och blev av med alla sina tänder. Det var hans lärarinna som han
  bråkade med. 
  Dem var inte riktigt överens om vilken mattebok Max skulle räkna i,
  så hon slog ut Max tänder istället. Det gjorde föresten ingenting,
  för dem använde Max tänder till att räkna.   
  Då slipper dem i alla fall använda pengar att räkna med.
  Max och pengar passar nämligen inte bra ihop.
  Det är så att Max är bra på att slösa bort pengar.  
  Det är han bäst på i hela världen, men sina egna
  tänder är det inte så lätt att slösa bort på samma sätt. 
  Max var en riktig fuskas också i skolan.
  Han kollade på facit när han räknade matte.
  En gång ringde han till sin mamma och frågade vad 
  2+3 blir. Det var dagen före Max fyllde 19 år.
  Det var samma år som Max tog studenten. 
  Den gången glömmer han aldrig.
  Det var så fruktansvärt att Max glömde att kamma sitt hår
  innan han skulle bli fotograferad till studentkatalogen. 
  Max hamnade i en klass med bara killar. 
  Det blev så helt enkelt bara för att Max har tjejskräck.
  Joakim däremot hamnade i en klass med bara tjejer.
  Det är bara för att han är en stor tjejtjusare.
  Han kan få alla kvinnor på fall.
  Han stormtrivdes i den klassen. Han hade till och med sex med
  lärarinnan i matsalen när alla satt och åt lunch, fast då blev  
  rektorn förbannad.  
  Dem blev avstängda båda två från lektionen den dagen. 
  Dem fick ju faktiskt skylla sig själv och skämmas över
  det som dem hade gjort. Dem hade tydligen inte fått lära sig att
  man inte få ha sex med en lärarinna i en matsal.  
  Dem kunde åtminstone varit på mattan eller i ett skåp och absolut 
  Inte i en matsal där folk ska sitta och äta.  
  Joakim har aldrig gillat skolan. Han tycker det är roligare med Nintendo.
  Där får man i alla fall välja vilken nivå man vill vara på.   
  Så fort Joakim räckte upp handen fick han skäll. 
  Det kan visserligen bero på att varje gång han räckte upp handen så
  råkade han smälla till med ett knytnäveslag på den personen som satt
  jämte honom.
  Det är därför alla personer som sitter runt omkring Joakim i klassrummet
  har bandage på sig hela tiden.
  Dem sista åren Joakim gick på gymnasiet hade alla eleverna hjälmar
  på sig bara för att det skulle inte göra så ont när Joakim räckte upp
  handen. En gång tryckte Joakim ner en kille i toalettstolen och spolade.   
  Då fick han skäll ännu en gång, för att det blev stopp i avloppet.
  Det är därför Joakim började jobba som rörmokare.
  Då kan han ju själv fixa rören varje gång han trycker ner någon i
  toalettstolen.
  Varje gång han gjorde det så drog Joakim ett sträck på ett papper.  
  Det är bara för att han ska kunna hålla räkningen på hur många han
  spolar ner varje vecka. 
  En gång kom han upp i 200 på ett år.
  Snacka om att avloppet sprängdes och ut flög än massa kroppsdelar
  som flög genom hela samhället. 
  Det började regna kroppsdelar från himlen. Hoppsan där flög en näsa.
  Hoppsan där flög ett ben. Hoppas där flög ett huvud. Ni förstår säkert
  själva, men det var ett helvete att pussla ihop alla människor igen.
  En del blev konstgjorda. 
  Någon kanske fick ett ben för mycket. Någon kanske fick två huvuden 
  medans en annan människa fick inte någon näsa.
  Då kan man undra hur den människan kan lukta sig till saker.
  Näsan är viktig på kroppen, så den ska man vara rädd om. 
  Det som är negativt med näsan är att om man kör in handen där,
  så kan man få näsblod, men nu återgår vi tillbaka till Joakim som
  försöker fly från badrummet.
  Hela han var övertäckt av blod.
  Det sved jäkligt mycket. Joakim visste inte vad han skulle ta sig till. 
  Han har hela tiden vetat att han kommer att dö, men inte visste han 
  att han skulle dö som en måltavla i ett fönster på händerna på dedär  
  äcklet.
  Jack hade ställt stegen lutande mot husväggen precis under
  toalettfönstret.
- Skynda dig Joakim! Skrek Jack när han tittade upp på Joakim
  som satt ihopkrupen i fönstret. Joakim orkade inte mer.
  Han tyckte att han hade levt färdigt sitt liv.
  Joakim tyckte att det är onödigt att bli äldre nu.
  Han fyller 38 nästa år. Han börjar närma sig 40 och det tycker 
  han låter skrämmande och just i dehär tillfället har han
  fruktansvärt ont. Det droppar blod från Joakims arm rakt i
  ansiktet på poliskommissarien.
- Jag orkar inte mer sa Joakim när han slösade ytterligare några
  tårar från sina ögon.
- Ge inte upp! Du kommer klara dig sa Jack.
  Hur kunde Jack lova något sådant som han inte kan hålla.
  Det är ju inte säkert att Joakim kommer att överleva, men det
  vore ju tråkigt om han dog. Vi tycker alla att det skulle vara synd
  om Joakims släktingar gick och köpte en gravsten som dem
  inte skulle ha råd med.
  Joakim måste så fort som möjligt till skithuset... eller jag menar